Avslutning!
Till att börja med, så måste vi be om ursäkt för förseningen. Det har varit alldeles för mycket i vägen, och vi har helt enkelt inte haft tid.
Men som man brukar säga - bättre sent än aldrig!
Shabbat
Den sista shabbaten var lite speciell, eftersom vi som sagt valde att fira denna tillsammans med alla våra föräldrar. Resultatet blev en stor middag hemma hos Emil i Älta, där föräldrarna fick "prova på" hur det var att fira shabbat. Det var mycket att göra innan. Martina och Mia fick stå för förrätten, Linn bakade kladdkaka och Emil bakade challahbröd. Huvudrätten(Lax) fick vi hjälp med, av Emils snälla mamma Malin. Eftersom vi var klara redan runt klockan fyra och föräldrarna inte skulle komma förän klockan halv sju, så blev det en hel del dö-tid där emellan. Vi lade in laxen i folie för att hålla värmen dessa timmar (det smakade bra ändå!). Men när klockan äntligen blev halv sju och alla föräldrar hade droppat in så var det bara att börja fira! Vi visade våra föräldrar hur en rituell shabbatsmiddag gick till. De fick precis som vi delta i den ceremoniella handtvagningen innan maten och följde i allmänhet alla de regler vi följde under kvällen. Reaktionerna vi fick av våra föräldrar var bara positiva. Alla tyckte att det var roligt och tt bvi hade gjort ett bra arbete. Även efter middagen satt vi kvar länge och diskuterade bland annat projektet men pratade även om massa annat som inte rörde projektet.
Runt 22-tiden började föräldrarna att röra sig hemåt, och vi fortsatte shabbaten på egen hand. Resten av kvällen spelade vi spel och pratade om allt och inget. Dagen efter, alltså lördagen, bestod nästan endast av väntan. Eftersom vi redan hade spelat igenom alla brädspel som fanns hemma hos Emil så fanns det inte så mycket att göra. Men trots att tiden gick så långsamt så var shabbaten tillslut över. Det kändes väldigt skönt att veta att vi nu skulle få återgå till våra egna levnadssätt! Detta firade vi med att gå och käka pizza på Älta Pizzerian. Även fast vi hade längtat mycket efter att gå tillbaka till våra "normala liv", så var det inte en sådan stor skillnad som vi hade trott. Framförallt eftersom det både fanns roliga och jobbiga saker med dessa tre veckor, så de jämnades ut.
Allt som allt så är vi väldigt nöjda med våra tre praktiserande veckor. Vi inte bara lärt oss massor om judendomen utan också mycket om oss själva. Det var intressant att se hur man reagerade på att helt och hållet byta livsstil och anpassa sig till den. Alla i gruppen kände att man vara mer planerad och tänka efter mer innan man gjorde någonting (t.ex. när dte kom till maten). Eftersom vi aldrig annars har behövt tänka på vad vi äter, hur vi klär oss eller dylikt så tror vi att det här var nyttigt för oss. Utöver det vi har lärt oss så har vi haft otroligt kul! Det som har varit roligast var att få fira shabbat tillsammans, dock var shabbatsmiddagen hemma hos familjen Nachmans helt klart projektets höjdpunkt! Vi är jättetacksamma över det bemötande vi har fått från den judiska församlingen i Stockholm, och vi är glada att vi fått så mycket hjälp och vägledning med projektarbetet. Vi är också glada över att ha fått träffa och lära känna rabbinen Isak Nachman som har hjälpt oss väldigt mycket, t.ex. genom att ha svarat på alla våra miljoner frågor, lånat ut kippah, siddur, tallit katan och även låtit oss uppleva sådant som vi aldrig skulle fått göra annars (gudstjänster och dylikt). Vi vill också tack våran projektledare Katja Wennerfors, som kommit med goda råd och alltid peppat oss till att ta projektet steget längre. Katja har fått oss att vilja satsa ännu lite mer och verkligen fått oss att tycka att det är roligt, kanske just för att hon själv alltid har varit så positivt inställd till vår idé.
Vi måste säga att hela detta arbete har lett oss till en helt ny syn på inte bara judendomen, utan religion som helhet. Vi har förstått att media kanske inte är den objektivaste källan när det gäller religion, och att gå in på djupet lätt leder till nya insikter. Detta arbete ser vi allihopa som en väldigt bra erfarenhet. Vi har lärt oss mycket - både om religion, och oss själva. Vi hoppas att dom som har följt våran blogg har tyckt det varit intressant och att ni förstår vad vi velat åstadkomma med detta projekt.
Tack för oss! // Emil, Martina, Mia och Linn
Men som man brukar säga - bättre sent än aldrig!
Shabbat
Den sista shabbaten var lite speciell, eftersom vi som sagt valde att fira denna tillsammans med alla våra föräldrar. Resultatet blev en stor middag hemma hos Emil i Älta, där föräldrarna fick "prova på" hur det var att fira shabbat. Det var mycket att göra innan. Martina och Mia fick stå för förrätten, Linn bakade kladdkaka och Emil bakade challahbröd. Huvudrätten(Lax) fick vi hjälp med, av Emils snälla mamma Malin. Eftersom vi var klara redan runt klockan fyra och föräldrarna inte skulle komma förän klockan halv sju, så blev det en hel del dö-tid där emellan. Vi lade in laxen i folie för att hålla värmen dessa timmar (det smakade bra ändå!). Men när klockan äntligen blev halv sju och alla föräldrar hade droppat in så var det bara att börja fira! Vi visade våra föräldrar hur en rituell shabbatsmiddag gick till. De fick precis som vi delta i den ceremoniella handtvagningen innan maten och följde i allmänhet alla de regler vi följde under kvällen. Reaktionerna vi fick av våra föräldrar var bara positiva. Alla tyckte att det var roligt och tt bvi hade gjort ett bra arbete. Även efter middagen satt vi kvar länge och diskuterade bland annat projektet men pratade även om massa annat som inte rörde projektet.
Runt 22-tiden började föräldrarna att röra sig hemåt, och vi fortsatte shabbaten på egen hand. Resten av kvällen spelade vi spel och pratade om allt och inget. Dagen efter, alltså lördagen, bestod nästan endast av väntan. Eftersom vi redan hade spelat igenom alla brädspel som fanns hemma hos Emil så fanns det inte så mycket att göra. Men trots att tiden gick så långsamt så var shabbaten tillslut över. Det kändes väldigt skönt att veta att vi nu skulle få återgå till våra egna levnadssätt! Detta firade vi med att gå och käka pizza på Älta Pizzerian. Även fast vi hade längtat mycket efter att gå tillbaka till våra "normala liv", så var det inte en sådan stor skillnad som vi hade trott. Framförallt eftersom det både fanns roliga och jobbiga saker med dessa tre veckor, så de jämnades ut.
Allt som allt så är vi väldigt nöjda med våra tre praktiserande veckor. Vi inte bara lärt oss massor om judendomen utan också mycket om oss själva. Det var intressant att se hur man reagerade på att helt och hållet byta livsstil och anpassa sig till den. Alla i gruppen kände att man vara mer planerad och tänka efter mer innan man gjorde någonting (t.ex. när dte kom till maten). Eftersom vi aldrig annars har behövt tänka på vad vi äter, hur vi klär oss eller dylikt så tror vi att det här var nyttigt för oss. Utöver det vi har lärt oss så har vi haft otroligt kul! Det som har varit roligast var att få fira shabbat tillsammans, dock var shabbatsmiddagen hemma hos familjen Nachmans helt klart projektets höjdpunkt! Vi är jättetacksamma över det bemötande vi har fått från den judiska församlingen i Stockholm, och vi är glada att vi fått så mycket hjälp och vägledning med projektarbetet. Vi är också glada över att ha fått träffa och lära känna rabbinen Isak Nachman som har hjälpt oss väldigt mycket, t.ex. genom att ha svarat på alla våra miljoner frågor, lånat ut kippah, siddur, tallit katan och även låtit oss uppleva sådant som vi aldrig skulle fått göra annars (gudstjänster och dylikt). Vi vill också tack våran projektledare Katja Wennerfors, som kommit med goda råd och alltid peppat oss till att ta projektet steget längre. Katja har fått oss att vilja satsa ännu lite mer och verkligen fått oss att tycka att det är roligt, kanske just för att hon själv alltid har varit så positivt inställd till vår idé.
Vi måste säga att hela detta arbete har lett oss till en helt ny syn på inte bara judendomen, utan religion som helhet. Vi har förstått att media kanske inte är den objektivaste källan när det gäller religion, och att gå in på djupet lätt leder till nya insikter. Detta arbete ser vi allihopa som en väldigt bra erfarenhet. Vi har lärt oss mycket - både om religion, och oss själva. Vi hoppas att dom som har följt våran blogg har tyckt det varit intressant och att ni förstår vad vi velat åstadkomma med detta projekt.
Tack för oss! // Emil, Martina, Mia och Linn
Slutspurt
Hej!
Vi har inte avslutat vårat bloggande riktigt än, trots att vi är färdiga med den praktiska delen av projektet! Det kommer snart lite info om helgen som gått (sista shabbaten) och lite avslutande reflektioner, men vi tänkte att det kanske inte blir så kul att läsa allting 4 gånger, så vi skriver ett gemensamt inlägg så fort vi får tid!
Ha det bra så länge!
//Martina
Vi har inte avslutat vårat bloggande riktigt än, trots att vi är färdiga med den praktiska delen av projektet! Det kommer snart lite info om helgen som gått (sista shabbaten) och lite avslutande reflektioner, men vi tänkte att det kanske inte blir så kul att läsa allting 4 gånger, så vi skriver ett gemensamt inlägg så fort vi får tid!
Ha det bra så länge!
//Martina
Kul att dela med sig
Jaha, då var våra veckoer som judar snart slut... Bara 2 dagar kvar, helt sjukt hur fort det har gått! Jag längtar faktiskt massor tills det tar slut, det ska bli så skönt att återgå till det vanliga. Det är på något vis ansträngande varje gång man ska äta något eftersom man måste tänka efter huruvida man får äta det eller ej och jag är en väldigt lat person som alltid bara öppnar kylskåpet och äter första bästa sak i vanliga fall.
Men trots att jag längtar så vill jag inte att det ska ta slut nu, först vill jag fira shabbat! Ska bli så kul att ha föräldrarna med och visa dom hur det går till! Eller ja, vår egna lilla version av hur det går till iaf. Jag måste erkänna att jag är lite stolt över projektet och hur mycket man ändå har lärt sig, så det ska bli kul att dela det med familjen. Det är det som varit så kul med att redovisa projektet delvis genom bloggen, då kan vänner och släkt läsa om vad det är vi gör, riktigt kul!
Nu ska jag välja ut något snyggt att ha på mig till kjolen imorron, man måste ju vara lite finklädd när vi får gäster?
//Martina
Men trots att jag längtar så vill jag inte att det ska ta slut nu, först vill jag fira shabbat! Ska bli så kul att ha föräldrarna med och visa dom hur det går till! Eller ja, vår egna lilla version av hur det går till iaf. Jag måste erkänna att jag är lite stolt över projektet och hur mycket man ändå har lärt sig, så det ska bli kul att dela det med familjen. Det är det som varit så kul med att redovisa projektet delvis genom bloggen, då kan vänner och släkt läsa om vad det är vi gör, riktigt kul!
Nu ska jag välja ut något snyggt att ha på mig till kjolen imorron, man måste ju vara lite finklädd när vi får gäster?
//Martina
Mönstring med kippa!
Idag vaknade jag klockan 5, och inte för att gå på morgongudstjänst, tyvärr (tro mig, jag hade mycket hellre varit där). Jag skulle till Täby och mönstra. Jag funderade länge på ifall jag skulle strunta i kippan; jag vet inte, men det kändes som att man skulle vara mer utsatt där än i skolan. Hur som helst så valde jag att ta den på mig.
Jag kom dit och läste lunchalternativen och kom på "hey, jag får inte äta något av detta - inte ens det vegetariska", men struntade i det och fortsatte med mönstringen som vanligt. Klockan 11 fick jag höra att vi kunde gå på lunch, eftersom psykologerna inte skulle hinna snacka med ett tiotal personer förrän efter lunch. När vi skulle hämta ut matkupongerna berättade jag om mitt problem; att jag höll kosher och därför inte kunde gå på restaurangen som stod till förfogande. Jag vet inte om det var kippan som gav mig den där extra tyngden som gjorde att de ansträngde sig, eller om de alltid är så tillmötesgående, men fem minuter senare kom en av psykologerna ut och sa att han hade kunnat klämma in mig innan lunch - trots att det var tre andra som egentligen skulle varit före. Väl därinne kokade vi bara ihop en bra anledning till att jag skulle slippa, och sen fick jag åka hem. På grund av detta kom jag hem vid 2, dvs inte alltför sent för att äta lunch! (skulle jag gått till psykologen efter lunch hade jag kommit hem ca 2 timmar senare).
Det hände att folk tittade lite konstigt, men ingen kommenterade den, och jag blev behandlad väl; till och med bättre än jag hade blivit annars.
Hotbilden för att ha kippa kanske är stor på stan, men när det gäller personliga möten tror jag nästan att det är till en fördel. Eller så hade jag bara väldigt stor tur.
//Emil
Jag kom dit och läste lunchalternativen och kom på "hey, jag får inte äta något av detta - inte ens det vegetariska", men struntade i det och fortsatte med mönstringen som vanligt. Klockan 11 fick jag höra att vi kunde gå på lunch, eftersom psykologerna inte skulle hinna snacka med ett tiotal personer förrän efter lunch. När vi skulle hämta ut matkupongerna berättade jag om mitt problem; att jag höll kosher och därför inte kunde gå på restaurangen som stod till förfogande. Jag vet inte om det var kippan som gav mig den där extra tyngden som gjorde att de ansträngde sig, eller om de alltid är så tillmötesgående, men fem minuter senare kom en av psykologerna ut och sa att han hade kunnat klämma in mig innan lunch - trots att det var tre andra som egentligen skulle varit före. Väl därinne kokade vi bara ihop en bra anledning till att jag skulle slippa, och sen fick jag åka hem. På grund av detta kom jag hem vid 2, dvs inte alltför sent för att äta lunch! (skulle jag gått till psykologen efter lunch hade jag kommit hem ca 2 timmar senare).
Det hände att folk tittade lite konstigt, men ingen kommenterade den, och jag blev behandlad väl; till och med bättre än jag hade blivit annars.
Hotbilden för att ha kippa kanske är stor på stan, men när det gäller personliga möten tror jag nästan att det är till en fördel. Eller så hade jag bara väldigt stor tur.
//Emil
Tiden går fort när man har roligt!
Jag vet inte om det är för att det är sista veckan och man har gjort det mesta ut av den som gjort att denna vecka har gått så sjukt fort!? Kollar på mitt schema för att se vilken min första lektion imorgon är och ser att det är fredag! Redan? Tyckte att det var måndag igår? Den här veckan har verkligen gått fort och nu förstår man att det snart är slut. Imorgon är det våran sista shabbat, som vi även tänkt att våra föräldrar ska få vara med på, så att de förstår vad vi har haft för oss de senaste tre veckorna. Men aa...att det kunde gå så här fort nu på slutet trodde jag inte. Vi har inte räknat fel på någon vecka eller så?
//Mia
//Mia
Lite mindre än en vecka kvar...
Mina projektkompisar har alla i princip skrivit samma sak angående våran sista vecka som judar...vilket jag också hade tänkt att göra.
Det jag trodde skulle vara svårast under de här tre veckorna var maten, viket visade sig vara bland det enklare sakerna. Det svåraste har nog varit att ändra ens sociala vanor, att inte kunna dra ut med sina kompisar en fredagkväll, krama sina killpolare, eller få klä sig som man brukar är nog det som har påverkat mig mest. Första veckan tänkte jag inte ens på det, eftersom det hände så mycket nytt och vi hade nya saker att göra varje dag. Men andra veckan vart ju som sagt lugnare och allt blev mer "alldagligt", så då hann man sakna de saker man kanske skulle ha gjort annars.
Det känns minst lika lockande som konstigt att vi nästa fredag kommer gå ut och fira Linns födelsedag (på krogen !?). Nu när jag, Marty, Linn och Emil hängt ihop så mycket som vi har gjort så kommer det kännas konstigt att börja umgås med "hela" klassen igen. Det har liksom varit vi fyra de senaste veckorna. Speciellt de senaste fredagarna där det verkligen bara har varit vi. Kommer kännas konstigt att vi inte ska fira shabbat tillsammans längre och påpeka varandras misstag...
Trotts att man längtar lite till att komma tillbaka till sitt "normala" liv, så kommer jag sakna de här tre veckorna. För det här är bland det roligaste jag har gjort i skolan! Jag är så glad över att vi kom på hela den här idén och fick så bra respons av våran handledare, vilket har peppat oss ännu mer och att vi verkligen genomförde det vi planerat. Hur många har den här typen av erfarenhet? Inte tillräckligt många tror jag. Nä det här kommer man nog komma ihåg ett tag!
//Mia
Sista veckan
Nu är det bara en vecka kvar, och jag tror vi alla fyra är överens om att det ska bli både skönt och tråkigt. Första veckan var allt nytt och det var spännande med gudstjänsterna och vi var på shabbatmiddag hos Nachmans och träffade judar ur församlingen, andra veckan däremot var vi helt för oss själva och det blev helt enkelt vardagsliv. Det känns som om våran sista vecka kommer vara precis som vecka 2; det kommer flyta på bra med några misstag på vägen. Det kommer vara tråkigt när de här veckorna är slut, jag gillar faktiskt att äta kosher och även om jag inte skulle vilja äta så här lite kött för alltid har jag inte hunnit sakna kött speciellt mycket än. Det enda gångerna jag känt för att äta kött har varit när man varit ute någonstans och det inte funnits något kosher alternativ i närheten, då har det känts väldigt frestande att som annars bara kunna svänga in på något snabbmats ställe för att slippa vara hungrig. Shabbaten kommer jag nog sakna i viss mån, att spela spel vi fyra plus en till kompis från klassen som vi gjorde i fredags vet jag inte om vi någonsin har gjort förut! Jag tyckte det var både jättekul och mysigt. När vi träffas annars går man ut eller möjligtvis kollar på en film. Att spela spel är det sällan någon som föreslår och gör någon det handlar det inte om sällskapsspel utan snarare playstation. Det ska också bli kul att kunna göra saker med dem andra kompisarna på fredagskvällarna, dessa veckor har vi fått avstå, men eftersom tre av mina närmaste kompisar också firar shabbat så tycker inte jag att det har känts jobbigt dessutom har vi ju lördagskvällen fri för andra kompisar!
Just nu känns det inte riktigt som man lever sitt eget liv med sina vanliga rutiner, så det ska faktiskt bli skönt att komma tillbaka till sitt gamla vanliga vardagsliv!
Jag tycker att hela det här projektet hitills har varit jättebra och givande, men det som gav mest var faktiskt första veckan. Det var otroligt spännande och intressant att vara med på gudstjänsterna och att få prata med judarna där. Det jag däremot har uppskattat mest med hela det här projektet har varit våran första shabbat. Förutom att vi fick känna på känslan av en shabbat gav det jättemycket att lyssna på vad Isak och hans fru och barn hade att säga, mycket man inte hade grepp om innan förstod man plötsligt. Att jag dessutom har fått en annan bild av djupt religiösa människor är något som känns väldigt bra. Jag har i princip inte varit i kontakt med riktigt religiösa människor alls innan, de enda tillfället har varit på studiebesök med skolan och dem vi träffat då har varit mycket mer trångsynta och inte alls tagit emot frågor på samma sätt som vi upplevde med de judar vi träffat nu.
//Linn
Just nu känns det inte riktigt som man lever sitt eget liv med sina vanliga rutiner, så det ska faktiskt bli skönt att komma tillbaka till sitt gamla vanliga vardagsliv!
Jag tycker att hela det här projektet hitills har varit jättebra och givande, men det som gav mest var faktiskt första veckan. Det var otroligt spännande och intressant att vara med på gudstjänsterna och att få prata med judarna där. Det jag däremot har uppskattat mest med hela det här projektet har varit våran första shabbat. Förutom att vi fick känna på känslan av en shabbat gav det jättemycket att lyssna på vad Isak och hans fru och barn hade att säga, mycket man inte hade grepp om innan förstod man plötsligt. Att jag dessutom har fått en annan bild av djupt religiösa människor är något som känns väldigt bra. Jag har i princip inte varit i kontakt med riktigt religiösa människor alls innan, de enda tillfället har varit på studiebesök med skolan och dem vi träffat då har varit mycket mer trångsynta och inte alls tagit emot frågor på samma sätt som vi upplevde med de judar vi träffat nu.
//Linn
Man lär sig mest av att prova sig fram!
Nu har jag tvättat en massa kläder så jag kan använda det jag haft på mig dessa dryga 2 veckor en gång till. Blev väldigt lättad när jag insåg att kläder från 2 veckor är mycket mer än kläder för de 4 dagar som är kvar och att jag faktiskt kommer ha möjlighet att välja och vraka bland trasorna! Till skillnad från nu när jag desperat rotar igenom mammas garderob för att slippa gå oanständigt klädd till skolan.
Har faktiskt blivit lite mer taggad på alla plan plötsligt, jag kände precis som Emil beskrev i förra inlägget för bara någon dag sen. Men nu ser det ljusare ut, antar att det är för att det bara är några få dagar kvar och jag ser fram emot shabbaten som vanligt! Det har varit ansträngande och en riktig utmaning på alla sätt och vis, trots att allt blivit vardagligt nu mot slutet. Riktigt kul att prova på något sånthär, min mamma sa faktiskt igår att hon tyckte att alla borde få göra liknande projekt i skolan. Att det till exempel skulle vara obligatoriskt att leva någon vecka efter några olika religioner. Tyckte det lät riktigt bra, folk skulle nog bli mindre främlingsfientliga och dömande, få större förståelse för andra kulturer helt enkelt! Sen kanske det inte är genomförbart, vad vet jag, men tanken är bra!
//Martina
Har faktiskt blivit lite mer taggad på alla plan plötsligt, jag kände precis som Emil beskrev i förra inlägget för bara någon dag sen. Men nu ser det ljusare ut, antar att det är för att det bara är några få dagar kvar och jag ser fram emot shabbaten som vanligt! Det har varit ansträngande och en riktig utmaning på alla sätt och vis, trots att allt blivit vardagligt nu mot slutet. Riktigt kul att prova på något sånthär, min mamma sa faktiskt igår att hon tyckte att alla borde få göra liknande projekt i skolan. Att det till exempel skulle vara obligatoriskt att leva någon vecka efter några olika religioner. Tyckte det lät riktigt bra, folk skulle nog bli mindre främlingsfientliga och dömande, få större förståelse för andra kulturer helt enkelt! Sen kanske det inte är genomförbart, vad vet jag, men tanken är bra!
//Martina
Reflektioner...
Den tredje veckan är nyss påbörjad och detta börjar bli jobbigt.
Inte tråkigt, inte ansträngande egentligen, men i likhet med allt annat som är spännande i början avtager även detta projekt till ett mer normalt tillstånd, och med det avtager spänningen sakteligen.
Tallit katan är otroligt jobbigt. Jag har i princip alltid t-shirt i normala fall, och jag har mycket få tröjor som är utan dragkedja, och konsekvensen av det har blivit att jag har en t-shirt, sen en tallit katan ovanpå det, och sen ännu en t-shirt ovanpå det, för att sedan ha en tjocktröja över. Det är både omständigt och varmt. Att man dessutom ska läsa en välsignelse över talliten innan man tar på den har dessutom påverkat mitt normalt pressade morgonschema negativt.
Kippan. Jag har börjat att alltmer ha mössa eller luva över, även i skolan, då uppmärksamheten har blivit tröttsam och arga blickar får en att vilja starta en debatt med varje person man stöter på i korridoren. Att ha mössa eller luva över på rasterna låter lätt, men kippan lossnar väldigt lätt när man tar av mössan/fäller ner luvan. Småsaker, jag vet, men det är sånt man börjar störa sig på nu efter två veckor. Jag hatar dessutom mössor. Hatar räcker inte, jag avskyr dem. Således har kippan blivit jobbig, eftersom jag inte kan gå med den synlig, och en mössa över får mig att känna mig instängd. Jag antar att jag är grav klaustrofobiker eftersom det stör mig, men sanningen är att det kan göra mig galen vissa gånger.
Maten. Jag går förbi reklamskyltarna på Konsum och dreglar över extrapriser på fläskfilé, eller en good old blodig oxfilé. Jag saknar kött, och att åka till kosherian hinner jag inte varje dag, och jag har inte råd med det heller för den delen. Det är inte bara just fläskkött eller blodigt kött jag saknar, men jag kan då säga det - jag kommer aldrig att bli vegetarian! Quorn och fisk fungerade i början, men det börjar bli tröttsamt.
I skolan äter vi oftast bröd, nån frukt och/eller en yoghurt. Även om jag aldrig någonsin ätit skollunch dagligen så saknar jag att kunna ta en kebab i skolcafeterian, eller en Whopper på Burger King.
Detta projekt tär på krafterna. Jag vet inte hur det skulle kännas om man alltid skulle ha levt så här, eller om jag skulle klara av att leva så här för alltid, men det jag kan säga är att jag just nu saknar flera saker från mitt gamla vanliga liv!
//Emil
Inte tråkigt, inte ansträngande egentligen, men i likhet med allt annat som är spännande i början avtager även detta projekt till ett mer normalt tillstånd, och med det avtager spänningen sakteligen.
Tallit katan är otroligt jobbigt. Jag har i princip alltid t-shirt i normala fall, och jag har mycket få tröjor som är utan dragkedja, och konsekvensen av det har blivit att jag har en t-shirt, sen en tallit katan ovanpå det, och sen ännu en t-shirt ovanpå det, för att sedan ha en tjocktröja över. Det är både omständigt och varmt. Att man dessutom ska läsa en välsignelse över talliten innan man tar på den har dessutom påverkat mitt normalt pressade morgonschema negativt.
Kippan. Jag har börjat att alltmer ha mössa eller luva över, även i skolan, då uppmärksamheten har blivit tröttsam och arga blickar får en att vilja starta en debatt med varje person man stöter på i korridoren. Att ha mössa eller luva över på rasterna låter lätt, men kippan lossnar väldigt lätt när man tar av mössan/fäller ner luvan. Småsaker, jag vet, men det är sånt man börjar störa sig på nu efter två veckor. Jag hatar dessutom mössor. Hatar räcker inte, jag avskyr dem. Således har kippan blivit jobbig, eftersom jag inte kan gå med den synlig, och en mössa över får mig att känna mig instängd. Jag antar att jag är grav klaustrofobiker eftersom det stör mig, men sanningen är att det kan göra mig galen vissa gånger.
Maten. Jag går förbi reklamskyltarna på Konsum och dreglar över extrapriser på fläskfilé, eller en good old blodig oxfilé. Jag saknar kött, och att åka till kosherian hinner jag inte varje dag, och jag har inte råd med det heller för den delen. Det är inte bara just fläskkött eller blodigt kött jag saknar, men jag kan då säga det - jag kommer aldrig att bli vegetarian! Quorn och fisk fungerade i början, men det börjar bli tröttsamt.
I skolan äter vi oftast bröd, nån frukt och/eller en yoghurt. Även om jag aldrig någonsin ätit skollunch dagligen så saknar jag att kunna ta en kebab i skolcafeterian, eller en Whopper på Burger King.
Detta projekt tär på krafterna. Jag vet inte hur det skulle kännas om man alltid skulle ha levt så här, eller om jag skulle klara av att leva så här för alltid, men det jag kan säga är att jag just nu saknar flera saker från mitt gamla vanliga liv!
//Emil
Hur blir det efteråt?
Vilken trevlig shabbat det blev, det var hur mysigt som helst att bara sitta och umgås med några av de närmaste vännerna och spela sällskapsspel i halvmörkret en hel kväll! Det är sånt man aldrig tar sig tid att göra annars, det känns som man verkligen börjar förstå poängen med shabbaten nu! Funderar på att behålla något liknande fast kanske på en vanlig veckodag efter dessa tre veckor. En dag i veckan utan plugg, jobb eller andra ansträngande aktiviteter, det skulle nog göra mig gott! Bara stänga av mobilen och datorn och slappna av. Det jobbiga är bara att jag har svårt att tacka nej ifall det är nån annan som ska hitta på nåt kul och jag har svårt att planera mitt pluggande så jag sitter alltid sista kvällen... Skulle nog bli svårt det där! Det vore lättare om alla hade en sådan dag, då behöver man inte fundera över sånt, för då skulle alla vara hemma och vila upp sig!
Appropå att behålla vissa regler och liknande efter projektets slut så fick jag frågan om jag i fortsättningen kommer tänka på vilket kött jag äter. Svaret på den frågan måste nog tyvärr bli nej, eftersom mina föräldrar sköter allt handlande till hemmet. Så jag äter bara det som erbjuds... Dock kommer jag att tänka på vad jag stoppar i mig mer i allmänhet, framförallt när det kommer till småätande. Om man har vant sig vid att behöva tänka efter ifall man får äta något eller inte innan man stoppar i sig något och dessutom ska välsigna maten innan, blir det inte lika lätt att sätta i sig en massa onyttigheter mellan målen.
I övrigt har jag inte så mycket mer att säga om shabbaten, Mia fick med allt väldigt bra tycker jag!
//Martina
Appropå att behålla vissa regler och liknande efter projektets slut så fick jag frågan om jag i fortsättningen kommer tänka på vilket kött jag äter. Svaret på den frågan måste nog tyvärr bli nej, eftersom mina föräldrar sköter allt handlande till hemmet. Så jag äter bara det som erbjuds... Dock kommer jag att tänka på vad jag stoppar i mig mer i allmänhet, framförallt när det kommer till småätande. Om man har vant sig vid att behöva tänka efter ifall man får äta något eller inte innan man stoppar i sig något och dessutom ska välsigna maten innan, blir det inte lika lätt att sätta i sig en massa onyttigheter mellan målen.
I övrigt har jag inte så mycket mer att säga om shabbaten, Mia fick med allt väldigt bra tycker jag!
//Martina
Shabbat 2
I helgen var det alltså dax för att fira shabbat igen, dock inte hemma hos familjen Nachmans, utan nu skulle vi fira den på egen hand hemma hos Emil i Älta. I torsdags var vi som sagt i kosherian och köpte kyckling, havdalaljus och druvjuice. Och i fredags efter skolan åkte vi alla hem till Emil för att förbereda oss inför shabbaten... vilket gick lite sådär. Det blev väldigt stressigt på slutet och några smärre misstag gjordes innan middagen stod på bordet (vi hade t.ex. glömt att ta ut kycklingen ur frysen så vi blev tvugna att värma den i micron, som inte är kosher). Men tillslut kunde vi sätta oss ner och Emil kunde välsigna maten för att sedan njuta av våran första egna shabbatsmiddag! Emils shabbatsbröd (challah) och Linns kladdkaka var nog det bästa under middagen.
Efter middagen, satt vi och pratade ganska länge innan vi kom på att vi skulle gå ut med Emils hund, Ebba. Efter att jag tömt mina jackfickor, så kunde vi ge oss iväg. Vi bestämde oss för att gå förbi och knacka på hos Ivar (en klasskompis) för att se vad han skulle göra resten av kvällen. Ingenting visade det sig, så vi bjöd över honom till Emil där vi hade laddat upp med olika brädspel. Resten av kvällen satt vi och spelade "Brainstorm" och hade det allmänt trevligt! Jag vet inte vad klockan var när vi bestämde oss för att det var dags att gå och lägga sig, men jag tror inte att det var allt för tidigt...
På lördagsmorgonen vaknade jag av att Emil satt uppe i köket och rappa. Efter att ha insett att han inte skulle sluta och jag inte skulle kunna somna om så bestämde jag mig för att gå upp. Linn och Martina låg fortfarande kvar och drog sig ett tag så jag och Emil bestämde oss för att gå ut med Ebba innan shabbatslunchen. När vi kom tillbaka efter promenaden var både Martina och Linn uppe, så vi började göra iordning för lunch. Lunchen gick lite smidigare än middagen efter som allt i princip var klart sen dagen innan. Emil och Linn hade gjort en jättegod vegetarisk pastasallad och till efterrätt åt vi en massa choklad som Emils mamma hade köpt!
Efter lunch hade vi lite tid att fördriva så vi fortsatte på brädspelstemat som kvällen innan och jag och Martina förlorade gång på gång mot Emil och Linn. Plötsligt insåg vi att shabbaten snart var slut så vi packade snabbt ihop spelet och gick upp för att kunna avsluta shabbaten. Emil läste högt ur böneboken och vi tände våra nyinköpta havdlalaljus, som man dock ska släcka i princip direkt efter att man tänt dom. Och i och med det var våran första, egna shabbat slut!
Detta var alltså en kort resumé av vår shabbat hemma hos Emil. Trotts några små fel här och där så tycker jag att vi klarade oss riktigt bra! Det var kul att på egen hand försöka återskapa den stämning som vi sist fick uppleva hos familjen Nachman. Men nu när vi firat våran andra shabbat inser man att det bara är en vecka kvar av den praktiska delen på vårt projekt och visst ska det bli skönt att komma tillbaka till sina egna vanor men vi alla var överens om att det ändå kändes tråkigt. Nu när man börjar känna sig mer bekväm och säker så ska man om en vecka avsluta det. Men vi har ju trotts allt en vecka kvar och en till shabbat att se fram emot så vi får göra det absolut bästa ut av det. Den sista shabbaten har vi också funderat på om vi skulle ta och bjuda in våra föräldrar så att de får se vad vi har upplevt.
//Mia
Efter middagen, satt vi och pratade ganska länge innan vi kom på att vi skulle gå ut med Emils hund, Ebba. Efter att jag tömt mina jackfickor, så kunde vi ge oss iväg. Vi bestämde oss för att gå förbi och knacka på hos Ivar (en klasskompis) för att se vad han skulle göra resten av kvällen. Ingenting visade det sig, så vi bjöd över honom till Emil där vi hade laddat upp med olika brädspel. Resten av kvällen satt vi och spelade "Brainstorm" och hade det allmänt trevligt! Jag vet inte vad klockan var när vi bestämde oss för att det var dags att gå och lägga sig, men jag tror inte att det var allt för tidigt...
På lördagsmorgonen vaknade jag av att Emil satt uppe i köket och rappa. Efter att ha insett att han inte skulle sluta och jag inte skulle kunna somna om så bestämde jag mig för att gå upp. Linn och Martina låg fortfarande kvar och drog sig ett tag så jag och Emil bestämde oss för att gå ut med Ebba innan shabbatslunchen. När vi kom tillbaka efter promenaden var både Martina och Linn uppe, så vi började göra iordning för lunch. Lunchen gick lite smidigare än middagen efter som allt i princip var klart sen dagen innan. Emil och Linn hade gjort en jättegod vegetarisk pastasallad och till efterrätt åt vi en massa choklad som Emils mamma hade köpt!
Efter lunch hade vi lite tid att fördriva så vi fortsatte på brädspelstemat som kvällen innan och jag och Martina förlorade gång på gång mot Emil och Linn. Plötsligt insåg vi att shabbaten snart var slut så vi packade snabbt ihop spelet och gick upp för att kunna avsluta shabbaten. Emil läste högt ur böneboken och vi tände våra nyinköpta havdlalaljus, som man dock ska släcka i princip direkt efter att man tänt dom. Och i och med det var våran första, egna shabbat slut!
Detta var alltså en kort resumé av vår shabbat hemma hos Emil. Trotts några små fel här och där så tycker jag att vi klarade oss riktigt bra! Det var kul att på egen hand försöka återskapa den stämning som vi sist fick uppleva hos familjen Nachman. Men nu när vi firat våran andra shabbat inser man att det bara är en vecka kvar av den praktiska delen på vårt projekt och visst ska det bli skönt att komma tillbaka till sina egna vanor men vi alla var överens om att det ändå kändes tråkigt. Nu när man börjar känna sig mer bekväm och säker så ska man om en vecka avsluta det. Men vi har ju trotts allt en vecka kvar och en till shabbat att se fram emot så vi får göra det absolut bästa ut av det. Den sista shabbaten har vi också funderat på om vi skulle ta och bjuda in våra föräldrar så att de får se vad vi har upplevt.
//Mia
Shabbat - igen!
Ikväll klockan 16:16 börjar shabbaten, för att sluta imorgon 17:32. Detta betyder att vi inte kommer att uppdatera bloggen mellan dessa tider. Vi syns på lördag kväll!
Fixa
Imorron är det shabbat igen!
För att det inte ska bli för stressigt imorron efter skolan, så tänkte vi förbereda lite idag. Nu har det tjatats mycket om Emils brödbak i den här bloggen, men även jag måste ju säga att jag är imponerad! Fina blev dom också och den lilla lilla kanten jag fick smaka var ju supergod! Duktigt!
Så om ett tag blir det att förebereda pastasallad och lite så till lördag och en kladdkaka till fredag, resten gör vi efter skolan imorron. Ska bli kul att fira shabbat imorron, jag känner på mig att vi kommer lyckas bra!
//Linn
För att det inte ska bli för stressigt imorron efter skolan, så tänkte vi förbereda lite idag. Nu har det tjatats mycket om Emils brödbak i den här bloggen, men även jag måste ju säga att jag är imponerad! Fina blev dom också och den lilla lilla kanten jag fick smaka var ju supergod! Duktigt!
Så om ett tag blir det att förebereda pastasallad och lite så till lördag och en kladdkaka till fredag, resten gör vi efter skolan imorron. Ska bli kul att fira shabbat imorron, jag känner på mig att vi kommer lyckas bra!
//Linn
Challah!
Yes, jag har nu bakat brödet (och tjuvsmakat en kant, och det var inte för vidrigt)!
Jag tänker inte försöka göra om denna blogg till en kokbok, så jag nöjer mig med några bilder:
degen är nyflätad
...into the oven
klaaaaaaart!
Ugnen är inte kashrad. Vi kände att våran ekonomi inte tillät oss att köpa en ny ugn, så vi låtsas som ingenting.
Dom är lite snea, lite olika stora, och dom där sakerna uppepå var inte det vackraste jag skådat - men!
Nästa gång får vi se till att göra ordentligt flätat, och inte köra på chabad.org's nödlösning för oss som inte är så tekniska ;)
//Emil
Jag tänker inte försöka göra om denna blogg till en kokbok, så jag nöjer mig med några bilder:
degen är nyflätad
...into the oven
klaaaaaaart!
Ugnen är inte kashrad. Vi kände att våran ekonomi inte tillät oss att köpa en ny ugn, så vi låtsas som ingenting.
Dom är lite snea, lite olika stora, och dom där sakerna uppepå var inte det vackraste jag skådat - men!
Nästa gång får vi se till att göra ordentligt flätat, och inte köra på chabad.org's nödlösning för oss som inte är så tekniska ;)
//Emil
En dag som alla andra
Vi var som sagt i kosherian idag och förberedde inför shabbaten imorron. Jag blir stolt över Emil som tar sig tid att baka bröd och fixa inför morgondagens shabbatmiddag, det kommer bli hur bra som helst ju!
Känns som att man inte har så mycket att skriva längre, det är lite trist. Allt är så mycket mer vardagligt än jag hade tänkt mig, man lever på som vanligt i princip bara att man har ändrat sina vanor lite grann. Klart att det blir krångligt ibland, och klart att man gör fel och måste tänka efter mycket mer än man annars gör. Men nu är dessa funderingar och eventuella konstigheter vardagsmat och allt känns lite tråkigt att skriva om. Tur att det är shabbat imorron, så har vi förhoppningsvis massor att berätta på lördag igen!
//Martina
Känns som att man inte har så mycket att skriva längre, det är lite trist. Allt är så mycket mer vardagligt än jag hade tänkt mig, man lever på som vanligt i princip bara att man har ändrat sina vanor lite grann. Klart att det blir krångligt ibland, och klart att man gör fel och måste tänka efter mycket mer än man annars gör. Men nu är dessa funderingar och eventuella konstigheter vardagsmat och allt känns lite tråkigt att skriva om. Tur att det är shabbat imorron, så har vi förhoppningsvis massor att berätta på lördag igen!
//Martina
