Lite mindre än en vecka kvar...
Mina projektkompisar har alla i princip skrivit samma sak angående våran sista vecka som judar...vilket jag också hade tänkt att göra.
Det jag trodde skulle vara svårast under de här tre veckorna var maten, viket visade sig vara bland det enklare sakerna. Det svåraste har nog varit att ändra ens sociala vanor, att inte kunna dra ut med sina kompisar en fredagkväll, krama sina killpolare, eller få klä sig som man brukar är nog det som har påverkat mig mest. Första veckan tänkte jag inte ens på det, eftersom det hände så mycket nytt och vi hade nya saker att göra varje dag. Men andra veckan vart ju som sagt lugnare och allt blev mer "alldagligt", så då hann man sakna de saker man kanske skulle ha gjort annars.
Det känns minst lika lockande som konstigt att vi nästa fredag kommer gå ut och fira Linns födelsedag (på krogen !?). Nu när jag, Marty, Linn och Emil hängt ihop så mycket som vi har gjort så kommer det kännas konstigt att börja umgås med "hela" klassen igen. Det har liksom varit vi fyra de senaste veckorna. Speciellt de senaste fredagarna där det verkligen bara har varit vi. Kommer kännas konstigt att vi inte ska fira shabbat tillsammans längre och påpeka varandras misstag...
Trotts att man längtar lite till att komma tillbaka till sitt "normala" liv, så kommer jag sakna de här tre veckorna. För det här är bland det roligaste jag har gjort i skolan! Jag är så glad över att vi kom på hela den här idén och fick så bra respons av våran handledare, vilket har peppat oss ännu mer och att vi verkligen genomförde det vi planerat. Hur många har den här typen av erfarenhet? Inte tillräckligt många tror jag. Nä det här kommer man nog komma ihåg ett tag!
//Mia
