Slutspurt
Hej!
Vi har inte avslutat vårat bloggande riktigt än, trots att vi är färdiga med den praktiska delen av projektet! Det kommer snart lite info om helgen som gått (sista shabbaten) och lite avslutande reflektioner, men vi tänkte att det kanske inte blir så kul att läsa allting 4 gånger, så vi skriver ett gemensamt inlägg så fort vi får tid!
Ha det bra så länge!
//Martina
Vi har inte avslutat vårat bloggande riktigt än, trots att vi är färdiga med den praktiska delen av projektet! Det kommer snart lite info om helgen som gått (sista shabbaten) och lite avslutande reflektioner, men vi tänkte att det kanske inte blir så kul att läsa allting 4 gånger, så vi skriver ett gemensamt inlägg så fort vi får tid!
Ha det bra så länge!
//Martina
Kul att dela med sig
Jaha, då var våra veckoer som judar snart slut... Bara 2 dagar kvar, helt sjukt hur fort det har gått! Jag längtar faktiskt massor tills det tar slut, det ska bli så skönt att återgå till det vanliga. Det är på något vis ansträngande varje gång man ska äta något eftersom man måste tänka efter huruvida man får äta det eller ej och jag är en väldigt lat person som alltid bara öppnar kylskåpet och äter första bästa sak i vanliga fall.
Men trots att jag längtar så vill jag inte att det ska ta slut nu, först vill jag fira shabbat! Ska bli så kul att ha föräldrarna med och visa dom hur det går till! Eller ja, vår egna lilla version av hur det går till iaf. Jag måste erkänna att jag är lite stolt över projektet och hur mycket man ändå har lärt sig, så det ska bli kul att dela det med familjen. Det är det som varit så kul med att redovisa projektet delvis genom bloggen, då kan vänner och släkt läsa om vad det är vi gör, riktigt kul!
Nu ska jag välja ut något snyggt att ha på mig till kjolen imorron, man måste ju vara lite finklädd när vi får gäster?
//Martina
Men trots att jag längtar så vill jag inte att det ska ta slut nu, först vill jag fira shabbat! Ska bli så kul att ha föräldrarna med och visa dom hur det går till! Eller ja, vår egna lilla version av hur det går till iaf. Jag måste erkänna att jag är lite stolt över projektet och hur mycket man ändå har lärt sig, så det ska bli kul att dela det med familjen. Det är det som varit så kul med att redovisa projektet delvis genom bloggen, då kan vänner och släkt läsa om vad det är vi gör, riktigt kul!
Nu ska jag välja ut något snyggt att ha på mig till kjolen imorron, man måste ju vara lite finklädd när vi får gäster?
//Martina
Mönstring med kippa!
Idag vaknade jag klockan 5, och inte för att gå på morgongudstjänst, tyvärr (tro mig, jag hade mycket hellre varit där). Jag skulle till Täby och mönstra. Jag funderade länge på ifall jag skulle strunta i kippan; jag vet inte, men det kändes som att man skulle vara mer utsatt där än i skolan. Hur som helst så valde jag att ta den på mig.
Jag kom dit och läste lunchalternativen och kom på "hey, jag får inte äta något av detta - inte ens det vegetariska", men struntade i det och fortsatte med mönstringen som vanligt. Klockan 11 fick jag höra att vi kunde gå på lunch, eftersom psykologerna inte skulle hinna snacka med ett tiotal personer förrän efter lunch. När vi skulle hämta ut matkupongerna berättade jag om mitt problem; att jag höll kosher och därför inte kunde gå på restaurangen som stod till förfogande. Jag vet inte om det var kippan som gav mig den där extra tyngden som gjorde att de ansträngde sig, eller om de alltid är så tillmötesgående, men fem minuter senare kom en av psykologerna ut och sa att han hade kunnat klämma in mig innan lunch - trots att det var tre andra som egentligen skulle varit före. Väl därinne kokade vi bara ihop en bra anledning till att jag skulle slippa, och sen fick jag åka hem. På grund av detta kom jag hem vid 2, dvs inte alltför sent för att äta lunch! (skulle jag gått till psykologen efter lunch hade jag kommit hem ca 2 timmar senare).
Det hände att folk tittade lite konstigt, men ingen kommenterade den, och jag blev behandlad väl; till och med bättre än jag hade blivit annars.
Hotbilden för att ha kippa kanske är stor på stan, men när det gäller personliga möten tror jag nästan att det är till en fördel. Eller så hade jag bara väldigt stor tur.
//Emil
Jag kom dit och läste lunchalternativen och kom på "hey, jag får inte äta något av detta - inte ens det vegetariska", men struntade i det och fortsatte med mönstringen som vanligt. Klockan 11 fick jag höra att vi kunde gå på lunch, eftersom psykologerna inte skulle hinna snacka med ett tiotal personer förrän efter lunch. När vi skulle hämta ut matkupongerna berättade jag om mitt problem; att jag höll kosher och därför inte kunde gå på restaurangen som stod till förfogande. Jag vet inte om det var kippan som gav mig den där extra tyngden som gjorde att de ansträngde sig, eller om de alltid är så tillmötesgående, men fem minuter senare kom en av psykologerna ut och sa att han hade kunnat klämma in mig innan lunch - trots att det var tre andra som egentligen skulle varit före. Väl därinne kokade vi bara ihop en bra anledning till att jag skulle slippa, och sen fick jag åka hem. På grund av detta kom jag hem vid 2, dvs inte alltför sent för att äta lunch! (skulle jag gått till psykologen efter lunch hade jag kommit hem ca 2 timmar senare).
Det hände att folk tittade lite konstigt, men ingen kommenterade den, och jag blev behandlad väl; till och med bättre än jag hade blivit annars.
Hotbilden för att ha kippa kanske är stor på stan, men när det gäller personliga möten tror jag nästan att det är till en fördel. Eller så hade jag bara väldigt stor tur.
//Emil
Tiden går fort när man har roligt!
Jag vet inte om det är för att det är sista veckan och man har gjort det mesta ut av den som gjort att denna vecka har gått så sjukt fort!? Kollar på mitt schema för att se vilken min första lektion imorgon är och ser att det är fredag! Redan? Tyckte att det var måndag igår? Den här veckan har verkligen gått fort och nu förstår man att det snart är slut. Imorgon är det våran sista shabbat, som vi även tänkt att våra föräldrar ska få vara med på, så att de förstår vad vi har haft för oss de senaste tre veckorna. Men aa...att det kunde gå så här fort nu på slutet trodde jag inte. Vi har inte räknat fel på någon vecka eller så?
//Mia
//Mia
Lite mindre än en vecka kvar...
Mina projektkompisar har alla i princip skrivit samma sak angående våran sista vecka som judar...vilket jag också hade tänkt att göra.
Det jag trodde skulle vara svårast under de här tre veckorna var maten, viket visade sig vara bland det enklare sakerna. Det svåraste har nog varit att ändra ens sociala vanor, att inte kunna dra ut med sina kompisar en fredagkväll, krama sina killpolare, eller få klä sig som man brukar är nog det som har påverkat mig mest. Första veckan tänkte jag inte ens på det, eftersom det hände så mycket nytt och vi hade nya saker att göra varje dag. Men andra veckan vart ju som sagt lugnare och allt blev mer "alldagligt", så då hann man sakna de saker man kanske skulle ha gjort annars.
Det känns minst lika lockande som konstigt att vi nästa fredag kommer gå ut och fira Linns födelsedag (på krogen !?). Nu när jag, Marty, Linn och Emil hängt ihop så mycket som vi har gjort så kommer det kännas konstigt att börja umgås med "hela" klassen igen. Det har liksom varit vi fyra de senaste veckorna. Speciellt de senaste fredagarna där det verkligen bara har varit vi. Kommer kännas konstigt att vi inte ska fira shabbat tillsammans längre och påpeka varandras misstag...
Trotts att man längtar lite till att komma tillbaka till sitt "normala" liv, så kommer jag sakna de här tre veckorna. För det här är bland det roligaste jag har gjort i skolan! Jag är så glad över att vi kom på hela den här idén och fick så bra respons av våran handledare, vilket har peppat oss ännu mer och att vi verkligen genomförde det vi planerat. Hur många har den här typen av erfarenhet? Inte tillräckligt många tror jag. Nä det här kommer man nog komma ihåg ett tag!
//Mia
Sista veckan
Nu är det bara en vecka kvar, och jag tror vi alla fyra är överens om att det ska bli både skönt och tråkigt. Första veckan var allt nytt och det var spännande med gudstjänsterna och vi var på shabbatmiddag hos Nachmans och träffade judar ur församlingen, andra veckan däremot var vi helt för oss själva och det blev helt enkelt vardagsliv. Det känns som om våran sista vecka kommer vara precis som vecka 2; det kommer flyta på bra med några misstag på vägen. Det kommer vara tråkigt när de här veckorna är slut, jag gillar faktiskt att äta kosher och även om jag inte skulle vilja äta så här lite kött för alltid har jag inte hunnit sakna kött speciellt mycket än. Det enda gångerna jag känt för att äta kött har varit när man varit ute någonstans och det inte funnits något kosher alternativ i närheten, då har det känts väldigt frestande att som annars bara kunna svänga in på något snabbmats ställe för att slippa vara hungrig. Shabbaten kommer jag nog sakna i viss mån, att spela spel vi fyra plus en till kompis från klassen som vi gjorde i fredags vet jag inte om vi någonsin har gjort förut! Jag tyckte det var både jättekul och mysigt. När vi träffas annars går man ut eller möjligtvis kollar på en film. Att spela spel är det sällan någon som föreslår och gör någon det handlar det inte om sällskapsspel utan snarare playstation. Det ska också bli kul att kunna göra saker med dem andra kompisarna på fredagskvällarna, dessa veckor har vi fått avstå, men eftersom tre av mina närmaste kompisar också firar shabbat så tycker inte jag att det har känts jobbigt dessutom har vi ju lördagskvällen fri för andra kompisar!
Just nu känns det inte riktigt som man lever sitt eget liv med sina vanliga rutiner, så det ska faktiskt bli skönt att komma tillbaka till sitt gamla vanliga vardagsliv!
Jag tycker att hela det här projektet hitills har varit jättebra och givande, men det som gav mest var faktiskt första veckan. Det var otroligt spännande och intressant att vara med på gudstjänsterna och att få prata med judarna där. Det jag däremot har uppskattat mest med hela det här projektet har varit våran första shabbat. Förutom att vi fick känna på känslan av en shabbat gav det jättemycket att lyssna på vad Isak och hans fru och barn hade att säga, mycket man inte hade grepp om innan förstod man plötsligt. Att jag dessutom har fått en annan bild av djupt religiösa människor är något som känns väldigt bra. Jag har i princip inte varit i kontakt med riktigt religiösa människor alls innan, de enda tillfället har varit på studiebesök med skolan och dem vi träffat då har varit mycket mer trångsynta och inte alls tagit emot frågor på samma sätt som vi upplevde med de judar vi träffat nu.
//Linn
Just nu känns det inte riktigt som man lever sitt eget liv med sina vanliga rutiner, så det ska faktiskt bli skönt att komma tillbaka till sitt gamla vanliga vardagsliv!
Jag tycker att hela det här projektet hitills har varit jättebra och givande, men det som gav mest var faktiskt första veckan. Det var otroligt spännande och intressant att vara med på gudstjänsterna och att få prata med judarna där. Det jag däremot har uppskattat mest med hela det här projektet har varit våran första shabbat. Förutom att vi fick känna på känslan av en shabbat gav det jättemycket att lyssna på vad Isak och hans fru och barn hade att säga, mycket man inte hade grepp om innan förstod man plötsligt. Att jag dessutom har fått en annan bild av djupt religiösa människor är något som känns väldigt bra. Jag har i princip inte varit i kontakt med riktigt religiösa människor alls innan, de enda tillfället har varit på studiebesök med skolan och dem vi träffat då har varit mycket mer trångsynta och inte alls tagit emot frågor på samma sätt som vi upplevde med de judar vi träffat nu.
//Linn
Man lär sig mest av att prova sig fram!
Nu har jag tvättat en massa kläder så jag kan använda det jag haft på mig dessa dryga 2 veckor en gång till. Blev väldigt lättad när jag insåg att kläder från 2 veckor är mycket mer än kläder för de 4 dagar som är kvar och att jag faktiskt kommer ha möjlighet att välja och vraka bland trasorna! Till skillnad från nu när jag desperat rotar igenom mammas garderob för att slippa gå oanständigt klädd till skolan.
Har faktiskt blivit lite mer taggad på alla plan plötsligt, jag kände precis som Emil beskrev i förra inlägget för bara någon dag sen. Men nu ser det ljusare ut, antar att det är för att det bara är några få dagar kvar och jag ser fram emot shabbaten som vanligt! Det har varit ansträngande och en riktig utmaning på alla sätt och vis, trots att allt blivit vardagligt nu mot slutet. Riktigt kul att prova på något sånthär, min mamma sa faktiskt igår att hon tyckte att alla borde få göra liknande projekt i skolan. Att det till exempel skulle vara obligatoriskt att leva någon vecka efter några olika religioner. Tyckte det lät riktigt bra, folk skulle nog bli mindre främlingsfientliga och dömande, få större förståelse för andra kulturer helt enkelt! Sen kanske det inte är genomförbart, vad vet jag, men tanken är bra!
//Martina
Har faktiskt blivit lite mer taggad på alla plan plötsligt, jag kände precis som Emil beskrev i förra inlägget för bara någon dag sen. Men nu ser det ljusare ut, antar att det är för att det bara är några få dagar kvar och jag ser fram emot shabbaten som vanligt! Det har varit ansträngande och en riktig utmaning på alla sätt och vis, trots att allt blivit vardagligt nu mot slutet. Riktigt kul att prova på något sånthär, min mamma sa faktiskt igår att hon tyckte att alla borde få göra liknande projekt i skolan. Att det till exempel skulle vara obligatoriskt att leva någon vecka efter några olika religioner. Tyckte det lät riktigt bra, folk skulle nog bli mindre främlingsfientliga och dömande, få större förståelse för andra kulturer helt enkelt! Sen kanske det inte är genomförbart, vad vet jag, men tanken är bra!
//Martina
Reflektioner...
Den tredje veckan är nyss påbörjad och detta börjar bli jobbigt.
Inte tråkigt, inte ansträngande egentligen, men i likhet med allt annat som är spännande i början avtager även detta projekt till ett mer normalt tillstånd, och med det avtager spänningen sakteligen.
Tallit katan är otroligt jobbigt. Jag har i princip alltid t-shirt i normala fall, och jag har mycket få tröjor som är utan dragkedja, och konsekvensen av det har blivit att jag har en t-shirt, sen en tallit katan ovanpå det, och sen ännu en t-shirt ovanpå det, för att sedan ha en tjocktröja över. Det är både omständigt och varmt. Att man dessutom ska läsa en välsignelse över talliten innan man tar på den har dessutom påverkat mitt normalt pressade morgonschema negativt.
Kippan. Jag har börjat att alltmer ha mössa eller luva över, även i skolan, då uppmärksamheten har blivit tröttsam och arga blickar får en att vilja starta en debatt med varje person man stöter på i korridoren. Att ha mössa eller luva över på rasterna låter lätt, men kippan lossnar väldigt lätt när man tar av mössan/fäller ner luvan. Småsaker, jag vet, men det är sånt man börjar störa sig på nu efter två veckor. Jag hatar dessutom mössor. Hatar räcker inte, jag avskyr dem. Således har kippan blivit jobbig, eftersom jag inte kan gå med den synlig, och en mössa över får mig att känna mig instängd. Jag antar att jag är grav klaustrofobiker eftersom det stör mig, men sanningen är att det kan göra mig galen vissa gånger.
Maten. Jag går förbi reklamskyltarna på Konsum och dreglar över extrapriser på fläskfilé, eller en good old blodig oxfilé. Jag saknar kött, och att åka till kosherian hinner jag inte varje dag, och jag har inte råd med det heller för den delen. Det är inte bara just fläskkött eller blodigt kött jag saknar, men jag kan då säga det - jag kommer aldrig att bli vegetarian! Quorn och fisk fungerade i början, men det börjar bli tröttsamt.
I skolan äter vi oftast bröd, nån frukt och/eller en yoghurt. Även om jag aldrig någonsin ätit skollunch dagligen så saknar jag att kunna ta en kebab i skolcafeterian, eller en Whopper på Burger King.
Detta projekt tär på krafterna. Jag vet inte hur det skulle kännas om man alltid skulle ha levt så här, eller om jag skulle klara av att leva så här för alltid, men det jag kan säga är att jag just nu saknar flera saker från mitt gamla vanliga liv!
//Emil
Inte tråkigt, inte ansträngande egentligen, men i likhet med allt annat som är spännande i början avtager även detta projekt till ett mer normalt tillstånd, och med det avtager spänningen sakteligen.
Tallit katan är otroligt jobbigt. Jag har i princip alltid t-shirt i normala fall, och jag har mycket få tröjor som är utan dragkedja, och konsekvensen av det har blivit att jag har en t-shirt, sen en tallit katan ovanpå det, och sen ännu en t-shirt ovanpå det, för att sedan ha en tjocktröja över. Det är både omständigt och varmt. Att man dessutom ska läsa en välsignelse över talliten innan man tar på den har dessutom påverkat mitt normalt pressade morgonschema negativt.
Kippan. Jag har börjat att alltmer ha mössa eller luva över, även i skolan, då uppmärksamheten har blivit tröttsam och arga blickar får en att vilja starta en debatt med varje person man stöter på i korridoren. Att ha mössa eller luva över på rasterna låter lätt, men kippan lossnar väldigt lätt när man tar av mössan/fäller ner luvan. Småsaker, jag vet, men det är sånt man börjar störa sig på nu efter två veckor. Jag hatar dessutom mössor. Hatar räcker inte, jag avskyr dem. Således har kippan blivit jobbig, eftersom jag inte kan gå med den synlig, och en mössa över får mig att känna mig instängd. Jag antar att jag är grav klaustrofobiker eftersom det stör mig, men sanningen är att det kan göra mig galen vissa gånger.
Maten. Jag går förbi reklamskyltarna på Konsum och dreglar över extrapriser på fläskfilé, eller en good old blodig oxfilé. Jag saknar kött, och att åka till kosherian hinner jag inte varje dag, och jag har inte råd med det heller för den delen. Det är inte bara just fläskkött eller blodigt kött jag saknar, men jag kan då säga det - jag kommer aldrig att bli vegetarian! Quorn och fisk fungerade i början, men det börjar bli tröttsamt.
I skolan äter vi oftast bröd, nån frukt och/eller en yoghurt. Även om jag aldrig någonsin ätit skollunch dagligen så saknar jag att kunna ta en kebab i skolcafeterian, eller en Whopper på Burger King.
Detta projekt tär på krafterna. Jag vet inte hur det skulle kännas om man alltid skulle ha levt så här, eller om jag skulle klara av att leva så här för alltid, men det jag kan säga är att jag just nu saknar flera saker från mitt gamla vanliga liv!
//Emil
Hur blir det efteråt?
Vilken trevlig shabbat det blev, det var hur mysigt som helst att bara sitta och umgås med några av de närmaste vännerna och spela sällskapsspel i halvmörkret en hel kväll! Det är sånt man aldrig tar sig tid att göra annars, det känns som man verkligen börjar förstå poängen med shabbaten nu! Funderar på att behålla något liknande fast kanske på en vanlig veckodag efter dessa tre veckor. En dag i veckan utan plugg, jobb eller andra ansträngande aktiviteter, det skulle nog göra mig gott! Bara stänga av mobilen och datorn och slappna av. Det jobbiga är bara att jag har svårt att tacka nej ifall det är nån annan som ska hitta på nåt kul och jag har svårt att planera mitt pluggande så jag sitter alltid sista kvällen... Skulle nog bli svårt det där! Det vore lättare om alla hade en sådan dag, då behöver man inte fundera över sånt, för då skulle alla vara hemma och vila upp sig!
Appropå att behålla vissa regler och liknande efter projektets slut så fick jag frågan om jag i fortsättningen kommer tänka på vilket kött jag äter. Svaret på den frågan måste nog tyvärr bli nej, eftersom mina föräldrar sköter allt handlande till hemmet. Så jag äter bara det som erbjuds... Dock kommer jag att tänka på vad jag stoppar i mig mer i allmänhet, framförallt när det kommer till småätande. Om man har vant sig vid att behöva tänka efter ifall man får äta något eller inte innan man stoppar i sig något och dessutom ska välsigna maten innan, blir det inte lika lätt att sätta i sig en massa onyttigheter mellan målen.
I övrigt har jag inte så mycket mer att säga om shabbaten, Mia fick med allt väldigt bra tycker jag!
//Martina
Appropå att behålla vissa regler och liknande efter projektets slut så fick jag frågan om jag i fortsättningen kommer tänka på vilket kött jag äter. Svaret på den frågan måste nog tyvärr bli nej, eftersom mina föräldrar sköter allt handlande till hemmet. Så jag äter bara det som erbjuds... Dock kommer jag att tänka på vad jag stoppar i mig mer i allmänhet, framförallt när det kommer till småätande. Om man har vant sig vid att behöva tänka efter ifall man får äta något eller inte innan man stoppar i sig något och dessutom ska välsigna maten innan, blir det inte lika lätt att sätta i sig en massa onyttigheter mellan målen.
I övrigt har jag inte så mycket mer att säga om shabbaten, Mia fick med allt väldigt bra tycker jag!
//Martina
Shabbat 2
I helgen var det alltså dax för att fira shabbat igen, dock inte hemma hos familjen Nachmans, utan nu skulle vi fira den på egen hand hemma hos Emil i Älta. I torsdags var vi som sagt i kosherian och köpte kyckling, havdalaljus och druvjuice. Och i fredags efter skolan åkte vi alla hem till Emil för att förbereda oss inför shabbaten... vilket gick lite sådär. Det blev väldigt stressigt på slutet och några smärre misstag gjordes innan middagen stod på bordet (vi hade t.ex. glömt att ta ut kycklingen ur frysen så vi blev tvugna att värma den i micron, som inte är kosher). Men tillslut kunde vi sätta oss ner och Emil kunde välsigna maten för att sedan njuta av våran första egna shabbatsmiddag! Emils shabbatsbröd (challah) och Linns kladdkaka var nog det bästa under middagen.
Efter middagen, satt vi och pratade ganska länge innan vi kom på att vi skulle gå ut med Emils hund, Ebba. Efter att jag tömt mina jackfickor, så kunde vi ge oss iväg. Vi bestämde oss för att gå förbi och knacka på hos Ivar (en klasskompis) för att se vad han skulle göra resten av kvällen. Ingenting visade det sig, så vi bjöd över honom till Emil där vi hade laddat upp med olika brädspel. Resten av kvällen satt vi och spelade "Brainstorm" och hade det allmänt trevligt! Jag vet inte vad klockan var när vi bestämde oss för att det var dags att gå och lägga sig, men jag tror inte att det var allt för tidigt...
På lördagsmorgonen vaknade jag av att Emil satt uppe i köket och rappa. Efter att ha insett att han inte skulle sluta och jag inte skulle kunna somna om så bestämde jag mig för att gå upp. Linn och Martina låg fortfarande kvar och drog sig ett tag så jag och Emil bestämde oss för att gå ut med Ebba innan shabbatslunchen. När vi kom tillbaka efter promenaden var både Martina och Linn uppe, så vi började göra iordning för lunch. Lunchen gick lite smidigare än middagen efter som allt i princip var klart sen dagen innan. Emil och Linn hade gjort en jättegod vegetarisk pastasallad och till efterrätt åt vi en massa choklad som Emils mamma hade köpt!
Efter lunch hade vi lite tid att fördriva så vi fortsatte på brädspelstemat som kvällen innan och jag och Martina förlorade gång på gång mot Emil och Linn. Plötsligt insåg vi att shabbaten snart var slut så vi packade snabbt ihop spelet och gick upp för att kunna avsluta shabbaten. Emil läste högt ur böneboken och vi tände våra nyinköpta havdlalaljus, som man dock ska släcka i princip direkt efter att man tänt dom. Och i och med det var våran första, egna shabbat slut!
Detta var alltså en kort resumé av vår shabbat hemma hos Emil. Trotts några små fel här och där så tycker jag att vi klarade oss riktigt bra! Det var kul att på egen hand försöka återskapa den stämning som vi sist fick uppleva hos familjen Nachman. Men nu när vi firat våran andra shabbat inser man att det bara är en vecka kvar av den praktiska delen på vårt projekt och visst ska det bli skönt att komma tillbaka till sina egna vanor men vi alla var överens om att det ändå kändes tråkigt. Nu när man börjar känna sig mer bekväm och säker så ska man om en vecka avsluta det. Men vi har ju trotts allt en vecka kvar och en till shabbat att se fram emot så vi får göra det absolut bästa ut av det. Den sista shabbaten har vi också funderat på om vi skulle ta och bjuda in våra föräldrar så att de får se vad vi har upplevt.
//Mia
Efter middagen, satt vi och pratade ganska länge innan vi kom på att vi skulle gå ut med Emils hund, Ebba. Efter att jag tömt mina jackfickor, så kunde vi ge oss iväg. Vi bestämde oss för att gå förbi och knacka på hos Ivar (en klasskompis) för att se vad han skulle göra resten av kvällen. Ingenting visade det sig, så vi bjöd över honom till Emil där vi hade laddat upp med olika brädspel. Resten av kvällen satt vi och spelade "Brainstorm" och hade det allmänt trevligt! Jag vet inte vad klockan var när vi bestämde oss för att det var dags att gå och lägga sig, men jag tror inte att det var allt för tidigt...
På lördagsmorgonen vaknade jag av att Emil satt uppe i köket och rappa. Efter att ha insett att han inte skulle sluta och jag inte skulle kunna somna om så bestämde jag mig för att gå upp. Linn och Martina låg fortfarande kvar och drog sig ett tag så jag och Emil bestämde oss för att gå ut med Ebba innan shabbatslunchen. När vi kom tillbaka efter promenaden var både Martina och Linn uppe, så vi började göra iordning för lunch. Lunchen gick lite smidigare än middagen efter som allt i princip var klart sen dagen innan. Emil och Linn hade gjort en jättegod vegetarisk pastasallad och till efterrätt åt vi en massa choklad som Emils mamma hade köpt!
Efter lunch hade vi lite tid att fördriva så vi fortsatte på brädspelstemat som kvällen innan och jag och Martina förlorade gång på gång mot Emil och Linn. Plötsligt insåg vi att shabbaten snart var slut så vi packade snabbt ihop spelet och gick upp för att kunna avsluta shabbaten. Emil läste högt ur böneboken och vi tände våra nyinköpta havdlalaljus, som man dock ska släcka i princip direkt efter att man tänt dom. Och i och med det var våran första, egna shabbat slut!
Detta var alltså en kort resumé av vår shabbat hemma hos Emil. Trotts några små fel här och där så tycker jag att vi klarade oss riktigt bra! Det var kul att på egen hand försöka återskapa den stämning som vi sist fick uppleva hos familjen Nachman. Men nu när vi firat våran andra shabbat inser man att det bara är en vecka kvar av den praktiska delen på vårt projekt och visst ska det bli skönt att komma tillbaka till sina egna vanor men vi alla var överens om att det ändå kändes tråkigt. Nu när man börjar känna sig mer bekväm och säker så ska man om en vecka avsluta det. Men vi har ju trotts allt en vecka kvar och en till shabbat att se fram emot så vi får göra det absolut bästa ut av det. Den sista shabbaten har vi också funderat på om vi skulle ta och bjuda in våra föräldrar så att de får se vad vi har upplevt.
//Mia
Shabbat - igen!
Ikväll klockan 16:16 börjar shabbaten, för att sluta imorgon 17:32. Detta betyder att vi inte kommer att uppdatera bloggen mellan dessa tider. Vi syns på lördag kväll!
Fixa
Imorron är det shabbat igen!
För att det inte ska bli för stressigt imorron efter skolan, så tänkte vi förbereda lite idag. Nu har det tjatats mycket om Emils brödbak i den här bloggen, men även jag måste ju säga att jag är imponerad! Fina blev dom också och den lilla lilla kanten jag fick smaka var ju supergod! Duktigt!
Så om ett tag blir det att förebereda pastasallad och lite så till lördag och en kladdkaka till fredag, resten gör vi efter skolan imorron. Ska bli kul att fira shabbat imorron, jag känner på mig att vi kommer lyckas bra!
//Linn
För att det inte ska bli för stressigt imorron efter skolan, så tänkte vi förbereda lite idag. Nu har det tjatats mycket om Emils brödbak i den här bloggen, men även jag måste ju säga att jag är imponerad! Fina blev dom också och den lilla lilla kanten jag fick smaka var ju supergod! Duktigt!
Så om ett tag blir det att förebereda pastasallad och lite så till lördag och en kladdkaka till fredag, resten gör vi efter skolan imorron. Ska bli kul att fira shabbat imorron, jag känner på mig att vi kommer lyckas bra!
//Linn
Challah!
Yes, jag har nu bakat brödet (och tjuvsmakat en kant, och det var inte för vidrigt)!
Jag tänker inte försöka göra om denna blogg till en kokbok, så jag nöjer mig med några bilder:
degen är nyflätad
...into the oven
klaaaaaaart!
Ugnen är inte kashrad. Vi kände att våran ekonomi inte tillät oss att köpa en ny ugn, så vi låtsas som ingenting.
Dom är lite snea, lite olika stora, och dom där sakerna uppepå var inte det vackraste jag skådat - men!
Nästa gång får vi se till att göra ordentligt flätat, och inte köra på chabad.org's nödlösning för oss som inte är så tekniska ;)
//Emil
Jag tänker inte försöka göra om denna blogg till en kokbok, så jag nöjer mig med några bilder:
degen är nyflätad
...into the oven
klaaaaaaart!
Ugnen är inte kashrad. Vi kände att våran ekonomi inte tillät oss att köpa en ny ugn, så vi låtsas som ingenting.
Dom är lite snea, lite olika stora, och dom där sakerna uppepå var inte det vackraste jag skådat - men!
Nästa gång får vi se till att göra ordentligt flätat, och inte köra på chabad.org's nödlösning för oss som inte är så tekniska ;)
//Emil
En dag som alla andra
Vi var som sagt i kosherian idag och förberedde inför shabbaten imorron. Jag blir stolt över Emil som tar sig tid att baka bröd och fixa inför morgondagens shabbatmiddag, det kommer bli hur bra som helst ju!
Känns som att man inte har så mycket att skriva längre, det är lite trist. Allt är så mycket mer vardagligt än jag hade tänkt mig, man lever på som vanligt i princip bara att man har ändrat sina vanor lite grann. Klart att det blir krångligt ibland, och klart att man gör fel och måste tänka efter mycket mer än man annars gör. Men nu är dessa funderingar och eventuella konstigheter vardagsmat och allt känns lite tråkigt att skriva om. Tur att det är shabbat imorron, så har vi förhoppningsvis massor att berätta på lördag igen!
//Martina
Känns som att man inte har så mycket att skriva längre, det är lite trist. Allt är så mycket mer vardagligt än jag hade tänkt mig, man lever på som vanligt i princip bara att man har ändrat sina vanor lite grann. Klart att det blir krångligt ibland, och klart att man gör fel och måste tänka efter mycket mer än man annars gör. Men nu är dessa funderingar och eventuella konstigheter vardagsmat och allt känns lite tråkigt att skriva om. Tur att det är shabbat imorron, så har vi förhoppningsvis massor att berätta på lördag igen!
//Martina
Kosherian, och tro det eller ej...
Idag åkte vi förbi kosherian efter skolan slutade.
Vi köpte kycklingfilé, druvjuice, havdalaljus och - en kippa! Jag vet att jag har fått låna en av Isak, men jag ville verkligen ha en kippa, om inte annat så som en "souvenir" från detta arbete.
Denna gång var vakterna inte alls lika skeptiska, så det fanns ingen anledning att vara nervös inför det denna gång. Dessutom träffade vi Isaks dotter där, och hon var lika trevlig som vanligt de få sekundrarna hon hann stanna och prata ;)
Nu till det spännande.
Jag håller just nu på att baka Challah, sabbatsbröd. Vi ska fira Shabbat här hos mig imorgon, och det ganska direkt efter skolan, så jag tänkte "Hey, why not give it a shot". Jag har aldrig i hela mitt liv bakat bröd - det närmaste jag kommit är nog en kladdkaka. Det kommer antagligen gå värdelöst, men vad gör jag inte för vårt projekt? Vi skulle inte ha hunnit imorgon, så jag gick och köpte jäst, slängde på mig förklädet, och rörde ihop en deg. Jag är imponerad av mig själv - oavsett om det blir oätligt!
Tänkte dessutom förbereda salladen inför imorgon - en helt vanlig pastasallad fast med quorn istället för kyckling.
//Emil
Vi köpte kycklingfilé, druvjuice, havdalaljus och - en kippa! Jag vet att jag har fått låna en av Isak, men jag ville verkligen ha en kippa, om inte annat så som en "souvenir" från detta arbete.
Denna gång var vakterna inte alls lika skeptiska, så det fanns ingen anledning att vara nervös inför det denna gång. Dessutom träffade vi Isaks dotter där, och hon var lika trevlig som vanligt de få sekundrarna hon hann stanna och prata ;)
Nu till det spännande.
Jag håller just nu på att baka Challah, sabbatsbröd. Vi ska fira Shabbat här hos mig imorgon, och det ganska direkt efter skolan, så jag tänkte "Hey, why not give it a shot". Jag har aldrig i hela mitt liv bakat bröd - det närmaste jag kommit är nog en kladdkaka. Det kommer antagligen gå värdelöst, men vad gör jag inte för vårt projekt? Vi skulle inte ha hunnit imorgon, så jag gick och köpte jäst, slängde på mig förklädet, och rörde ihop en deg. Jag är imponerad av mig själv - oavsett om det blir oätligt!
Tänkte dessutom förbereda salladen inför imorgon - en helt vanlig pastasallad fast med quorn istället för kyckling.
//Emil
Shabbaten närmar sig
Jag måste bara börja med att säga att även jag håller med om klädproblemet! Det är tråkigt att bara kunna använda en liten liten del av kläderna man har, speciellt eftersom jag tycker det är riktigt kul att klä på mig på morgonen. Precis som Linn sa så är det ju väldigt personligt vad man har på sig, nu känns det så opersonligt. Men det är ju bara en och en halv vecka kvar (tråkigt på många sätt, men lite skönt på andra sätt) så nog står man ut alltid!
Allt annat rullar på, har inte så mycket att berätta egentligen... Ser fram emot våran första shabbat utan familjen Nachman, även om jag hellre hade firat med dom varje vecka! Men det ska bli lite kul att se hur det går för oss att återskapa det vi var med om i fredags/lördags! Ska bli skönt att ha en avslappnande dag nu efter en rätt så stressig vecka i skolan också!
//Martina
Allt annat rullar på, har inte så mycket att berätta egentligen... Ser fram emot våran första shabbat utan familjen Nachman, även om jag hellre hade firat med dom varje vecka! Men det ska bli lite kul att se hur det går för oss att återskapa det vi var med om i fredags/lördags! Ska bli skönt att ha en avslappnande dag nu efter en rätt så stressig vecka i skolan också!
//Martina
Tankar
Läste precis Linns inlägg angående kläderna och håller med i vad hon skriver! Det börjar bli lite enformigt nu när det gäller vad man har på sig. Men fortfarande tycker jag att det är en rolig utmaning.
Men jag tänkte skriva om hur jag faktiskt märker att mitt tankesätt har förändrats nu när man gått in i den här "rollen". Jag har till exempelt mycket bättre framförhållning nu och känner mig mer strukturerad än innan. Nu kan jag till exempelt inte slänga i mig vad som helst utan att kolla om det är kosher innan. Även fast reglerna vi följer ibland känns svåra så tycker jag fortfarande att det är värt det. Den här erfarenheten är verkligen någonting som jag tror att vi kommer ha nytta av även efter projektets slut. Det är kanske inte någonting man skriver i sitt CV, men kanske kommer vi bli mer öppna när det gäller att se saker ur andra perspektiv? För visst fanns det förutfattade meningar om hur det skulle vara att leva som ortodox jude, men det visade sig ju att det inte alls var vad man hande tänkt sig. Med den vetskapen så kommer det kanske bli lättare att sätta sig in i hur andra människor tycker, tänker eller tror fram över.
Man förstår nu att allt inte är som det står i böckerna, visst kan man lära sig mycket eller snarare allt du behöver veta för att till exempelt förstå hur ett shabbat-firande går till. Men en bok kan inte förmdela den känsla eller stämning som shabbaten faktiskt innebär. Det är stor skillnad på att läsa om någonting ur en lärobok i skolan, jämfört med hur saker och ting faktiskt går till i praktiken.
//Mia
Men jag tänkte skriva om hur jag faktiskt märker att mitt tankesätt har förändrats nu när man gått in i den här "rollen". Jag har till exempelt mycket bättre framförhållning nu och känner mig mer strukturerad än innan. Nu kan jag till exempelt inte slänga i mig vad som helst utan att kolla om det är kosher innan. Även fast reglerna vi följer ibland känns svåra så tycker jag fortfarande att det är värt det. Den här erfarenheten är verkligen någonting som jag tror att vi kommer ha nytta av även efter projektets slut. Det är kanske inte någonting man skriver i sitt CV, men kanske kommer vi bli mer öppna när det gäller att se saker ur andra perspektiv? För visst fanns det förutfattade meningar om hur det skulle vara att leva som ortodox jude, men det visade sig ju att det inte alls var vad man hande tänkt sig. Med den vetskapen så kommer det kanske bli lättare att sätta sig in i hur andra människor tycker, tänker eller tror fram över.
Man förstår nu att allt inte är som det står i böckerna, visst kan man lära sig mycket eller snarare allt du behöver veta för att till exempelt förstå hur ett shabbat-firande går till. Men en bok kan inte förmdela den känsla eller stämning som shabbaten faktiskt innebär. Det är stor skillnad på att läsa om någonting ur en lärobok i skolan, jämfört med hur saker och ting faktiskt går till i praktiken.
//Mia
Kläder kläder..
Jag trodde inte innan vi började med projektet att kläder skulle bli något som skulle kännas svårt. Att äta kosher känns lätt som en plätt, visst kan man känna sig något förvirrad när man går runt i matbutiken och inte riktigt vet vad som är okej, men vi kan ju äta det mesta ändå. Det som däremot jag tycker känns lite jobbigt är just kläderna. Kläderna är en sån stor del av en själv och man har ju sina favoriter, jag är dessutom van att kunna ha vad jag vill. Nu efter en och en halv vecka blir jag lite frustrerad varje morgon av att rota runt bland kläderna efter långa tröjor med lång ärm utan uringning och lösa byxor, även om det är kläder jag även använt innan känns det jobbigt nu att inte få använda det man vill som man vill och är van vid. Det känns lite som jag vänt ut och in på min garderob för att hitta bra kläder, och det börjar bli lite enformigt att inte kunna variera sig så mycket. Men å andra sidan kan jag ju säga att en fördel med att behöva ha lite större täckande kläder är att det är väldigt skönt och bekvämt och man slipper tänka på vad man ska ha på sig! Men jag antar att det är det jag saknar.
Det är ju ett väldigt litet problem, men det var en tankte som kom, att allt egentligen går väldigt bra just nu och jag kom fram till att just kläderna var det enda som känns lite konstigt förutom att inte få som jag brukar hälsa på killkompisarna med en kram!
//Linn
Det är ju ett väldigt litet problem, men det var en tankte som kom, att allt egentligen går väldigt bra just nu och jag kom fram till att just kläderna var det enda som känns lite konstigt förutom att inte få som jag brukar hälsa på killkompisarna med en kram!
//Linn
Synagogan
Jag har sovmorgon och tänkte därför ta mig tid att lite mer ingående berätta hur vi har blivit bemötta av Stockholms församling.
Vi har enbart varit där tre gånger, men vad iallafall jag har märkt av, är hur hjälpsamma alla är. Siddur (böneboken) är inte den lättaste att hänga med i om den inte är transkriberad(det står enbart på engelska och med hebreiska bokstäver), så att hoppa runt såsom de gör under gudstjänsterna har visat sig vara betydligt svårare än att bara byta sida lite då och då. Dock så är det så, att så fort man ligger på fel sida, så visar någon hjälpsam granne på gudstjänsten vart man ska vara, och ofta får man ett litet tips viskat till sig, trots att de är på gudstjänst; t.e.x. "vi är på sida 187 nu, men vi läser bara detta stycke och sen går vi tillbaka till sidan 160". Det känns verkligen som att de gör allting för att man ska kunna hänga med och hitta någon mening i gudstjänsten, och det har gjort den annars ganska svårförståeliga gudstjänsten till betydligt intressantare. Så att man kan hänga med i vad de säger, även om man inte förstår hebreiska. Tack, alla som känner er träffade!
Andra positiva saker är att de verkar intresserade av projektet. Vi har fått så mycket positiv respons av dem, att vi verkligen känner att projektet är en fullträff. Jag önskar bara att vi hade ett tillfredsställande svar på frågan "Hur kom ni på detta?", eftersom att den haglar över oss såfort vi diskuterar projektet med någon (detta gäller även icke-judiska personer). Jag är ledsen, svaret har vi inte riktigt. Mia är som sagt etniskt sätt judinna, vi hade precis läst om judendomen inom Religionen i skolan, och vi ville göra något praktiskt. Hur vi kom på att sätta oss in i religionen på detta sätt har vi ingen aning om - antagligen för att vi spydde idéer en halvtimme innan det slog oss. Vi vet inte ens riktigt vem idén kom från.
Ett stort tack till alla hjälpsamma och intresserade, judar såväl som icke-judar! Ni i synagogan har fått mig att önska att jag inte bodde i Älta, och att jag skulle hinna till Jeschurun varje morgon innan skolan. Tyvärr gör jag inte det, och därför har det bara blivit en enda morgongudstjänst hittills. Men jag hoppas verkligen att det blir fler, även om det känns ganska svårt - det tar mig en och en halv timme att ta mig dit, och jag har en hund att gå ut med på morgonen, så att gå upp innan 5 är nästan ett måste ifall jag ska hinna - plus att jag skulle komma ca 30min sent till alla tidiga lektioner. Det beror inte på att jag inte har tyckt om att vara där - tvärtom!
//Emil
Vi har enbart varit där tre gånger, men vad iallafall jag har märkt av, är hur hjälpsamma alla är. Siddur (böneboken) är inte den lättaste att hänga med i om den inte är transkriberad(det står enbart på engelska och med hebreiska bokstäver), så att hoppa runt såsom de gör under gudstjänsterna har visat sig vara betydligt svårare än att bara byta sida lite då och då. Dock så är det så, att så fort man ligger på fel sida, så visar någon hjälpsam granne på gudstjänsten vart man ska vara, och ofta får man ett litet tips viskat till sig, trots att de är på gudstjänst; t.e.x. "vi är på sida 187 nu, men vi läser bara detta stycke och sen går vi tillbaka till sidan 160". Det känns verkligen som att de gör allting för att man ska kunna hänga med och hitta någon mening i gudstjänsten, och det har gjort den annars ganska svårförståeliga gudstjänsten till betydligt intressantare. Så att man kan hänga med i vad de säger, även om man inte förstår hebreiska. Tack, alla som känner er träffade!
Andra positiva saker är att de verkar intresserade av projektet. Vi har fått så mycket positiv respons av dem, att vi verkligen känner att projektet är en fullträff. Jag önskar bara att vi hade ett tillfredsställande svar på frågan "Hur kom ni på detta?", eftersom att den haglar över oss såfort vi diskuterar projektet med någon (detta gäller även icke-judiska personer). Jag är ledsen, svaret har vi inte riktigt. Mia är som sagt etniskt sätt judinna, vi hade precis läst om judendomen inom Religionen i skolan, och vi ville göra något praktiskt. Hur vi kom på att sätta oss in i religionen på detta sätt har vi ingen aning om - antagligen för att vi spydde idéer en halvtimme innan det slog oss. Vi vet inte ens riktigt vem idén kom från.
Ett stort tack till alla hjälpsamma och intresserade, judar såväl som icke-judar! Ni i synagogan har fått mig att önska att jag inte bodde i Älta, och att jag skulle hinna till Jeschurun varje morgon innan skolan. Tyvärr gör jag inte det, och därför har det bara blivit en enda morgongudstjänst hittills. Men jag hoppas verkligen att det blir fler, även om det känns ganska svårt - det tar mig en och en halv timme att ta mig dit, och jag har en hund att gå ut med på morgonen, så att gå upp innan 5 är nästan ett måste ifall jag ska hinna - plus att jag skulle komma ca 30min sent till alla tidiga lektioner. Det beror inte på att jag inte har tyckt om att vara där - tvärtom!
//Emil
Andra veckan
Nu har det gått en hel vecka, det har gått otroligt fort! Det har varit både kul och ansträngande. Men nu när man för hoppningsvis inte är så spänd och nojig över regler och för att träffa nya människor längre kommer det nog kännas mer som vanligt. Shabbaten var jätteskön! Att inte ha koll på vad klockan var och låta det vara så och bara ta det lugnt och lämna alla måsten och stess till söndagen var faktiskt otroligt skönt! Jag brukar vara väldigt rastlös och ha svårt att bara sätta mig ner och ta det lugnt, men nu tvingade jag mig själv och det tror jag att jag skulle behöva göra oftare!
Idag ska jag inte äta middag där mina koshertallrikar och stekpannor m.m finns så det blir att bara sitta med och prata och knapra på lite äpplen och apelsiner. Men det går ingen nöd på mig! Lyckades lära ut lite kashring här om dagen så dom iaf skulle vara redo med en efterrätt som jag kan äta! haha!
//Linn
Första veckan klar!
Shabbaten är över, och det gör lite ont när man tänker på att detta var den sista gången vi firade inne på söder och därmed med Nachmans. Från början tänkte vi att detta skulle vara den enda gången vi skulle besöka synagogan på shabbat, men jag börjar tveka och jag vill verkligen besöka iaf kvällsgudstjänsten fler gånger.
Angående shabbaten älskar jag den. Även om det var så få timmar (26h, men 4 timmar var gudstjänst, 2 timmar promenad och resten sömn och mat) så hann man ändå känna av det. Vi satt i godan ro och åt lunch hemma hos Nachmans - deras klocka i vardagsrummet hade stannat, så för oss stod klockan på 12:45 under hela shabbaten, kändes det som.
Jag har alltid tänkt på så sätt att jag bara skulle vilja skita i allting och ta det lugnt och ha absolut ingen press, inga förväntningar, inte ens kunna bli bedd om att göra småsaker som att tända lampan eller svara i telefon, bara kunna sitta och prata och umgås med vänner. Detta fick jag nu prova på under en tjugosex-timmars period, och tro mig - det var bättre än förväntat!
Det är inte omöjligt att jag sparar just denna regel även efter projektets slut.
//Emil
Angående shabbaten älskar jag den. Även om det var så få timmar (26h, men 4 timmar var gudstjänst, 2 timmar promenad och resten sömn och mat) så hann man ändå känna av det. Vi satt i godan ro och åt lunch hemma hos Nachmans - deras klocka i vardagsrummet hade stannat, så för oss stod klockan på 12:45 under hela shabbaten, kändes det som.
Jag har alltid tänkt på så sätt att jag bara skulle vilja skita i allting och ta det lugnt och ha absolut ingen press, inga förväntningar, inte ens kunna bli bedd om att göra småsaker som att tända lampan eller svara i telefon, bara kunna sitta och prata och umgås med vänner. Detta fick jag nu prova på under en tjugosex-timmars period, och tro mig - det var bättre än förväntat!
Det är inte omöjligt att jag sparar just denna regel även efter projektets slut.
//Emil
En tredjedel av projektet avklarat
Då var den första veckan snart över, det känns lite sorgligt, men på nåt sätt ganska skönt. Nu har man lärt sig en massa nytt och kommit in i tänket mycket mer så det känns som de två kommande veckorna kommer bli ännu bättre (inte shabbaten kanske, det blir svårt att toppa denna precis som Mia skrev, men resten).
Dock tyckte jag att det fanns en del negativa saker med shabbaten också. Det blev nästan ett stressmoment mer än ett sätt att koppla av när det kommer till att inte använda mobilen. Men det är väl bara för att man är så van vid att alltid ha den till hands så man känner sig nästan naken utan den. Om man lever utan den varje fredag/lördag blir det säkert lättare.
En annan sak jag har tyckt vart lite jobbig under den första veckan, men som löste sig nu under shabbaten, är att man inte får äta vilket kött som helst. Eftersom det är ganska svårt att få tag på kosherslaktat kött och dessutom är det förhållandevis dyrt, så har vi ätit vegetariskt. Jag brukar tycka om vegetarisk mat i vanliga fall och skulle nog klara mig bra utan kött egentligen, men bara för att jag nu inte har fått äta kött har jag haft ett sug efter det som aldrig förr. Ganska barnsligt, jag vet. "Bara för att jag inte får så vill jag", men det har blivit så iaf. Men som sagt, i helgen löste det sig eftersom vi blev bjudna på kosherslaktat kött hemma hos familjen Nachman, så nu borde jag klara mig ett tag utan.
Sen måste jag tillägga att jag är helt slutkörd efter shabbaten eftersom vi fick promenera mellan Söder och Östermalm flera ggr, det tog rejält på krafterna, men oj vad jag behövde röra på mig!
//Martina
Dock tyckte jag att det fanns en del negativa saker med shabbaten också. Det blev nästan ett stressmoment mer än ett sätt att koppla av när det kommer till att inte använda mobilen. Men det är väl bara för att man är så van vid att alltid ha den till hands så man känner sig nästan naken utan den. Om man lever utan den varje fredag/lördag blir det säkert lättare.
En annan sak jag har tyckt vart lite jobbig under den första veckan, men som löste sig nu under shabbaten, är att man inte får äta vilket kött som helst. Eftersom det är ganska svårt att få tag på kosherslaktat kött och dessutom är det förhållandevis dyrt, så har vi ätit vegetariskt. Jag brukar tycka om vegetarisk mat i vanliga fall och skulle nog klara mig bra utan kött egentligen, men bara för att jag nu inte har fått äta kött har jag haft ett sug efter det som aldrig förr. Ganska barnsligt, jag vet. "Bara för att jag inte får så vill jag", men det har blivit så iaf. Men som sagt, i helgen löste det sig eftersom vi blev bjudna på kosherslaktat kött hemma hos familjen Nachman, så nu borde jag klara mig ett tag utan.
Sen måste jag tillägga att jag är helt slutkörd efter shabbaten eftersom vi fick promenera mellan Söder och Östermalm flera ggr, det tog rejält på krafterna, men oj vad jag behövde röra på mig!
//Martina
Söndag
Idag har det inte hänt så mycket spännande som kan skrivas i bloggen. Det mesta verkade hända i helgen! Jag är så sjukt nöjd med våran första vecka som ortodoxa judar, för att inte tala om hur nöjd jag är med vår första shabbat! Kommer bli svårt att toppa den. Men vi får göra så gott vi kan på egen hand de kommande fredagarna. Nu vet vi i alla fall vad vi ska sträva efter!
//Mia
//Mia
Shabbat!
Nu är shabbaten avslutad och vi har haft en väldigt trevlig och händelserik helg! Igår var vi som sagt bjudna på shabbatsmiddag hemma hos Isak och hans familj. Vi var alla väldigt nervösa inför detta, vilket det visade sig att vi absolut inte hade behövt vara. Shabbaten började igår 15.58 med gudstjänst i synagogan Jeschurun i Hillelskolan. Denna gudstjänst var mer "livad" än den vi var på i onsdags, igår var det mer folk där framförallt andra kvinnor. Emil hade också en väldig tur, då han både fick låna en transskriberad (hebreiska med vanliga bokstäver) och fick hela gudstjänsten förklarad. Han lyckades både hänga med och känna sig delaktig! Gudstjänsten höll på i ca 1 timme och efter det så bar det av hem till familjen Nachman. Denna gudstjänst var betydligt roligare än morgongudstjänsten; inte för att de pratade om roligare saker, men det var massa sång, det var glädje och det var kul att lyssna på även om man inte förstod mer!
Hemma hos familjen Nachman träffade vi Isaks fru Elisabeth och hans dotter, 9 och den yngre sonen som var 13. Hans äldsta son som var 14 år träffade vi redan i synagogan - han stod framme och sjöng ur böneboken(han var fö. en otroligt duktig tenor). Efter den snabba introduktionen fick vi se hur en riktig shabbatmiddag gick till. Detta visade sig vara mycket roligare än väntat, eftersom det är en helt annan upplevelse att vara med om det på riktigt istället för att läsa om shabbatmiddagen ur en bok. Det bjöds på jättegod mat (första gången vi åt kosherslaktat kött!), härlig sång och trevligt sällskap. Låter klyschigt, men helt sant. Alla i familjen var väldigt trevliga och tyckte att vårt projekt lät jätteroligt, vilket var kul att höra. Vad vi blev lite överraskade över var hur hans familj var som personer. Det var inte alls så som man föreställer sig en ortodox rabbins familj - det var lite småbråk och livliga diskussioner och det kändes som vilken familj som helst - trots att de var väldigt religiösa.
Som alltid när vi träffar Isak fick vi lära oss något nytt, igår berättade han lite mer ingående om talmud och toran. Medan han höll en lång utläggning om judisk historia, var det dock kul att se hans 13-åriga son rätta honom efter en felsägning! Yes, en 13-åring som hade koll på mer än oss sammantaget inom historia. Vi blev också bjudna till hans yngsta sons bar mitzva. Förhoppningsvis blir det av - det har varit en otroligt trevlig helg tillsammans med Nachmans, så det skulle verkligen kännas sorgligt att inte träffa dem efter projektets slut. Efter middagen fick vi reda på att det var gudstjänst ett stenkast i från Mias lägenhet på söder klockan 09.00 på lördagen (idag) så vi bestämde oss för att vara med på den. Hela vägen hem från Nachmans till Mia pratade vi om hur mysigt det hade varit - och visst var vi avundsjuka. Vi var lite ledsna över att våra familjer inte har varit ortodoxa judar!
Gudstjänsten idag höll på i ca 3 timmar i en större synagoga som undan för undan fylldes på med flera människor. Som vanligt var det i princip omöjligt att hänga med i vad som sas eftersom gudstjänsterna är på hebreiska, men efter denna gudstjänst fick vi en liten snabb sammanfattning på svenska om vad som hade sagts och sjungits. Avsnittet i de fem moseböckerna lyckades vi dock hänga med i, eftersom man får sidanvisningarna och det står både på hebreiska och svenska! Efter gudstjänsten fick vi följa med hem till familjen Nachman igen, eftersom vi hade blivit bjudna på shabbatslunch!
Detta var mycket trevligt, inte lika högtidligt som dagen innan och stämningen var betydligt mindre "frågor & svar" och det kändes verkligen som att vi var vänner till familjen. Den 9-åriga dottern imponerade förövrigt genom att recitera avsnitt ur Populär Historia och någon tidsskrift som mest liknade Illustrerad Vetenskap. Otroligt ambitiösa och duktiga barn!
Vi spenderade en stor del av shabbaten med att läsa Bamse-tidningar tillsammans med barnen, diskutera kriminalserier och modebloggar med Elisabeth och dottern, och andra dylika saker man räknar med att diskutera hos en familjen Svensson! Vi diskuterade även med Elisabeth att man lätt får fel bild av olika religiösa inriktningar eftersom det endast är extremister som syns i media. Denna bild som media skapar stämmer bara överens med en liten grupp inom olika religioner vilket vi nu har mer förståelse för efter att ha umgåtts med familjen Nachman och även de andra judarna vi träffat på gudstjänster - dessa är ändå djupt troende. De flesta har visat sig vara så trevliga och väl bemötande att vi knappt vet hur vi ska kunna tacka dem!
Ps. angående kjolarna märkte vi ganska snabbt att Mia, Linn och Martina var nästintill de enda unga människor med sådana långa kjolar. Isak hävdade dock starkt att de andra gjorde fel, strax efter att vi diskuterat klädvalet med hans fru som hade en knälång kjol. Han tyckte att vi klädde oss helt exemplariskt (detta trots att Linn hade glömt sin kjol och körde på en klänning med instoppade ärmar som substitut)!
Vi hade planerat och önskat att ta miljoner foton av shabbatsmiddagarna, gudstjänsterna och Isak med familj men insikten slog oss på fredag morgon - vi fick inte använda kameran (det finns två melachot, shabbatsregler, som inte tillåter det - tända en eld, dvs kamerans lampa, samt att bära någonting utanför huset är förbjudet).
//Emil, Linn, Mia och Martina
Hemma hos familjen Nachman träffade vi Isaks fru Elisabeth och hans dotter, 9 och den yngre sonen som var 13. Hans äldsta son som var 14 år träffade vi redan i synagogan - han stod framme och sjöng ur böneboken(han var fö. en otroligt duktig tenor). Efter den snabba introduktionen fick vi se hur en riktig shabbatmiddag gick till. Detta visade sig vara mycket roligare än väntat, eftersom det är en helt annan upplevelse att vara med om det på riktigt istället för att läsa om shabbatmiddagen ur en bok. Det bjöds på jättegod mat (första gången vi åt kosherslaktat kött!), härlig sång och trevligt sällskap. Låter klyschigt, men helt sant. Alla i familjen var väldigt trevliga och tyckte att vårt projekt lät jätteroligt, vilket var kul att höra. Vad vi blev lite överraskade över var hur hans familj var som personer. Det var inte alls så som man föreställer sig en ortodox rabbins familj - det var lite småbråk och livliga diskussioner och det kändes som vilken familj som helst - trots att de var väldigt religiösa.
Som alltid när vi träffar Isak fick vi lära oss något nytt, igår berättade han lite mer ingående om talmud och toran. Medan han höll en lång utläggning om judisk historia, var det dock kul att se hans 13-åriga son rätta honom efter en felsägning! Yes, en 13-åring som hade koll på mer än oss sammantaget inom historia. Vi blev också bjudna till hans yngsta sons bar mitzva. Förhoppningsvis blir det av - det har varit en otroligt trevlig helg tillsammans med Nachmans, så det skulle verkligen kännas sorgligt att inte träffa dem efter projektets slut. Efter middagen fick vi reda på att det var gudstjänst ett stenkast i från Mias lägenhet på söder klockan 09.00 på lördagen (idag) så vi bestämde oss för att vara med på den. Hela vägen hem från Nachmans till Mia pratade vi om hur mysigt det hade varit - och visst var vi avundsjuka. Vi var lite ledsna över att våra familjer inte har varit ortodoxa judar!
Gudstjänsten idag höll på i ca 3 timmar i en större synagoga som undan för undan fylldes på med flera människor. Som vanligt var det i princip omöjligt att hänga med i vad som sas eftersom gudstjänsterna är på hebreiska, men efter denna gudstjänst fick vi en liten snabb sammanfattning på svenska om vad som hade sagts och sjungits. Avsnittet i de fem moseböckerna lyckades vi dock hänga med i, eftersom man får sidanvisningarna och det står både på hebreiska och svenska! Efter gudstjänsten fick vi följa med hem till familjen Nachman igen, eftersom vi hade blivit bjudna på shabbatslunch!
Detta var mycket trevligt, inte lika högtidligt som dagen innan och stämningen var betydligt mindre "frågor & svar" och det kändes verkligen som att vi var vänner till familjen. Den 9-åriga dottern imponerade förövrigt genom att recitera avsnitt ur Populär Historia och någon tidsskrift som mest liknade Illustrerad Vetenskap. Otroligt ambitiösa och duktiga barn!
Vi spenderade en stor del av shabbaten med att läsa Bamse-tidningar tillsammans med barnen, diskutera kriminalserier och modebloggar med Elisabeth och dottern, och andra dylika saker man räknar med att diskutera hos en familjen Svensson! Vi diskuterade även med Elisabeth att man lätt får fel bild av olika religiösa inriktningar eftersom det endast är extremister som syns i media. Denna bild som media skapar stämmer bara överens med en liten grupp inom olika religioner vilket vi nu har mer förståelse för efter att ha umgåtts med familjen Nachman och även de andra judarna vi träffat på gudstjänster - dessa är ändå djupt troende. De flesta har visat sig vara så trevliga och väl bemötande att vi knappt vet hur vi ska kunna tacka dem!
Ps. angående kjolarna märkte vi ganska snabbt att Mia, Linn och Martina var nästintill de enda unga människor med sådana långa kjolar. Isak hävdade dock starkt att de andra gjorde fel, strax efter att vi diskuterat klädvalet med hans fru som hade en knälång kjol. Han tyckte att vi klädde oss helt exemplariskt (detta trots att Linn hade glömt sin kjol och körde på en klänning med instoppade ärmar som substitut)!
Vi hade planerat och önskat att ta miljoner foton av shabbatsmiddagarna, gudstjänsterna och Isak med familj men insikten slog oss på fredag morgon - vi fick inte använda kameran (det finns två melachot, shabbatsregler, som inte tillåter det - tända en eld, dvs kamerans lampa, samt att bära någonting utanför huset är förbjudet).
//Emil, Linn, Mia och Martina
Ursäkt!
Vi hann inte skriva det på fredagen, men vi har inte postat sedan torsdag kväll, som ni kanske märkt. Det har varit shabbat, och vi har fått varken skriva eller sätta på datorn. Låååångt inlägg om vår shabbatsupplevelse kommer snart!
Kjolar...
Igår läste vi Emils inlägg angående "kjolproblemet", och såklart förstår vi att han är lite besviken över att vi inte vill bära kjolen i skolan. Under gudstjänsten kändes det bra att bära kjolarna även om det kändes obekvämt på vägen till och från synagogan. Skulle vi däremot bära kjolarna i skolan skulle det egentliga syftet med kjolen försvinna eftersom det endast skulle kännas jobbigt och vi bara skulle bära den på grund av att vi "måste". På väg till och från gudstjänsten fick vi många blickar på oss när vi bar långkjolarna, vilket kändes obekvämt eftersom vi inte är vana att få den sortens uppmärksamhet. Emil kan fortfarande välja att få blickarna på sig eller inte eftersom han har blivit uppmanad till att ha en mössa över sin kippa när han inte är hemma. Såklart borde vi bära kjol i skolan precis som Emil bär sin kippa, men detta är en ny upplevelse för oss också och det tar tid att anamma dessa nya regler och rutiner. Till viss del så var ju tanken med det här projektet att se hur det påverkade oss som individer. Vilket det här är ett ganska bra bevis på att det faktiskt gör. Men tills dess att det känns mer bekvämt så tycker vi att vi kan klä oss anständigt och tillräckligt täckande utan att bära kjol i skolan. Vi kommer ju få bära kjol idag till och från shabbaten hos Isak och de övriga fredagarna på shabbaten, vilket är bra tillfällen för oss att vänja oss vid det.
Men trotts allt så sa vi inte att vi "aldrig" skulle bära kjol i skolan utan att vi "inte ville", så vem vet, vi kanske överraskar er någon dag?
// Mia, Linn och Martina
Quorn
Jag gillar det här med kosher! Det är kul att laga egen mat och verkligen tänka på vad man äter och pussla ihop olika rätter, man hittar saker man annars aldrig äter - goda saker! Idag blev det tillexempel quorn, makaroner och majs, väldigt enkelt men väldigt gott! Det gick snabbt och helt felfritt att tillaga, känns som att man börjar få en hyffsad vana för det här!
Däremot får jag för mig att det finns regler och välsignelser för mycket mer än det gör, vilket gör mig lite nojig så fort jag ska göra någonting. Av någon anledning fick jag för mig att man inte fick sminka sig så för säkerhetsskull blev det osminkat första dagen, men pratade med Mia och även hon sa att det kändes som man inte fick men vi kunde inte hitta nått förbud så vi kör på hyffsat naturligt istället. Däremot får man inte sminka sig under shabbaten, man får alltså bära smink men inte applicera, då det faller under melachah (de 39 förbud som enbart gäller för shabbaten) för färgning.
Åh, imorron är det fredag och våran första shabbat! Ska bli hur kul som helst att få komma hem till Isak (rabbinen) och se hur det går till så vi själva kan få det så bra som möjligt kommande fredagar! Vi kommer få sova hos Mia efter middagen imorron eftersom det under shabbat är förbjudet att ta sig fram på annat sätt än att gå, och att gå till Älta kändes som ett mindre bra alternativ - samt att man faktiskt inte får gå mer än några hundra meter utanför staden. Så på lördag blir det vilodag hemma hos Mia på söder, Mysigt!
//Linn
Däremot får jag för mig att det finns regler och välsignelser för mycket mer än det gör, vilket gör mig lite nojig så fort jag ska göra någonting. Av någon anledning fick jag för mig att man inte fick sminka sig så för säkerhetsskull blev det osminkat första dagen, men pratade med Mia och även hon sa att det kändes som man inte fick men vi kunde inte hitta nått förbud så vi kör på hyffsat naturligt istället. Däremot får man inte sminka sig under shabbaten, man får alltså bära smink men inte applicera, då det faller under melachah (de 39 förbud som enbart gäller för shabbaten) för färgning.
Åh, imorron är det fredag och våran första shabbat! Ska bli hur kul som helst att få komma hem till Isak (rabbinen) och se hur det går till så vi själva kan få det så bra som möjligt kommande fredagar! Vi kommer få sova hos Mia efter middagen imorron eftersom det under shabbat är förbjudet att ta sig fram på annat sätt än att gå, och att gå till Älta kändes som ett mindre bra alternativ - samt att man faktiskt inte får gå mer än några hundra meter utanför staden. Så på lördag blir det vilodag hemma hos Mia på söder, Mysigt!
//Linn
Tallit katan!
Idag har jag faktiskt burit tallit för första gången. Det var inte särskilt annorlunda.
Lite mer seriöst så är jag trött. Gudstjänsten igår sitter fortfarande i - jag är inte gjord för att gå upp 5 på morgonen. Gårdagen gick faktiskt inget vidare; vi går väldigt strikt efter kashrutguiden på den judiska församlingens hemsida, och där står två sorters tonfisk med; ICAs och Euroshoppers. Vi köpte Euroshopper igår. Inte att rekommendera (inte provat ICA än så Mia och Martina, skyll inte på mig om ICAs är lika vidrig!). Det slutade med att vi åt våfflor, och gjorde bort oss. Även om våffeljärnet inte var orent, så var decilitermåttet diskat i diskmaskinen. Clumsy!
Idag hade jag bara en lektion, vilket var tur eftersom jag antagligen hade somnat på den andra. Dock är jag jäkligt besviken på mina medarbetare, som beslutat sig för att aldrig bära kjol i skolan eftersom det skulle dra uppmärksamheten till dem i kjolar, istället för till mig i kippa. Av någon anledning är det för jobbigt att tre personer ska vara i blickfånget i en dag, jämfört med en person i fem dagar, och de avstår. Jaja, jag dömer dem inte...
Projektet handlar trots allt både om hur vi själva och andra uppfattar och behandlar oss utefter reglerna vi följer - ur det samhälleliga perspektivet. Inte bara om hur svårt det är för oss. Att de själva dock redan, efter enbart en gudstjänst i dessa kläder, känner så, pekar måhända mest på individuella självuppfattningar. Men det finns ändå en samhällelig norm som styr detta val. Det är inte löst taget ur luften.
Jag anser dock att vi bör utmana dessa normer och myter, och se hur det förhåller sig i verkligheten. Att inte göra det anser jag är att vika sig för en fördom. Men även om det är vad de gör, så har de en grund för det. De gör inte fel. Jag skyller inte på dem. De drar trots allt en slutsats ur nuvarande tillgänglig information, oavsett om den är korrekt eller inte.
Vad såväl jag som kritiska läsare ska hålla i åtanke att vi gick in i detta projekt med målsättningen att göra så gott vi kunde, utan att ge upphov till långsiktiga sociala konsekvenser - något som detta kanske skulle ge. Detta kanske är något som skulle kunna bli jobbigt även efter projektets avslut. Är det så de känner så gör de rätt i att inte bära lång kjol i skolan. Men visst är det tråkigt.
//Emil
Lite mer seriöst så är jag trött. Gudstjänsten igår sitter fortfarande i - jag är inte gjord för att gå upp 5 på morgonen. Gårdagen gick faktiskt inget vidare; vi går väldigt strikt efter kashrutguiden på den judiska församlingens hemsida, och där står två sorters tonfisk med; ICAs och Euroshoppers. Vi köpte Euroshopper igår. Inte att rekommendera (inte provat ICA än så Mia och Martina, skyll inte på mig om ICAs är lika vidrig!). Det slutade med att vi åt våfflor, och gjorde bort oss. Även om våffeljärnet inte var orent, så var decilitermåttet diskat i diskmaskinen. Clumsy!
Idag hade jag bara en lektion, vilket var tur eftersom jag antagligen hade somnat på den andra. Dock är jag jäkligt besviken på mina medarbetare, som beslutat sig för att aldrig bära kjol i skolan eftersom det skulle dra uppmärksamheten till dem i kjolar, istället för till mig i kippa. Av någon anledning är det för jobbigt att tre personer ska vara i blickfånget i en dag, jämfört med en person i fem dagar, och de avstår. Jaja, jag dömer dem inte...
Projektet handlar trots allt både om hur vi själva och andra uppfattar och behandlar oss utefter reglerna vi följer - ur det samhälleliga perspektivet. Inte bara om hur svårt det är för oss. Att de själva dock redan, efter enbart en gudstjänst i dessa kläder, känner så, pekar måhända mest på individuella självuppfattningar. Men det finns ändå en samhällelig norm som styr detta val. Det är inte löst taget ur luften.
Jag anser dock att vi bör utmana dessa normer och myter, och se hur det förhåller sig i verkligheten. Att inte göra det anser jag är att vika sig för en fördom. Men även om det är vad de gör, så har de en grund för det. De gör inte fel. Jag skyller inte på dem. De drar trots allt en slutsats ur nuvarande tillgänglig information, oavsett om den är korrekt eller inte.
Vad såväl jag som kritiska läsare ska hålla i åtanke att vi gick in i detta projekt med målsättningen att göra så gott vi kunde, utan att ge upphov till långsiktiga sociala konsekvenser - något som detta kanske skulle ge. Detta kanske är något som skulle kunna bli jobbigt även efter projektets avslut. Är det så de känner så gör de rätt i att inte bära lång kjol i skolan. Men visst är det tråkigt.
//Emil
Allt funkar bra
Jag har inte så mycket att dela med mig av idag, allt har gått som det ska och nu har till och med mina föräldrar blivit lite indragna i projektet! Det var meningen från början att jag skulle laga all mat själv, men det har jag inte behövt. Pappa har lagat vegetariskt och jag har såklart hjälpt till på ett hörn.
Tråkigt att jag inte kunde följa med till synagogan idag, men nu är ju mina tre vänner experter inom området, så dom kanske kan dela med sig! Och på fredag är det dags för sabbathsmiddag hos Isak, då ska jag bannemig se till att vara frisk!
//Martina
Tråkigt att jag inte kunde följa med till synagogan idag, men nu är ju mina tre vänner experter inom området, så dom kanske kan dela med sig! Och på fredag är det dags för sabbathsmiddag hos Isak, då ska jag bannemig se till att vara frisk!
//Martina
Gudstjänsten
Vi möttes i Slussen klockan 7. Mia och Linn bar långa kjolar och Emil hade sin kippa. Sedan var det bara att röra sig mot Nybrogatan för att delta i morgongudstjänsten.
Vi kom dit ganska tidigt, redan runt halv 8 (det skulle börja 07:45). När vi skulle gå in stötte vi på lite problem, att bli insläppt genom porten (säkerhetsåtgärder) visade sig inte vara det lättaste. Egentligen skulle vi bara ringa Isak Nachman om det blev några problem med det, men det visade sig att de försökte men att han inte hade svarat. Jaja, vi blev insläppta i alla fall. Synagogan låg på övervåningen i en skola (Hillelskolan), och det var väldigt intressant att få se den skolan faktiskt. Vi blev särskilt överraskade över att folk (både till gudstjänsten och skolan!) verkade droppa in lite hur som helst - när man själv gick i låg- och mellanstadiet var det alltid rusningstrafik klockan 8, så var det inte här.
Vi var helt ensamma där 07:45, med den första människan anländande kl. 07:55, något som vi inte var beredda på, men det kändes ändå bra att det inte var tvärtom, alltså att vi hade varit dom som kom sent.
07:45, när vi var lite smått tafatta och inte riktigt visste om vi hade gått rätt och om vi inte hade läst fel på tiden prövade vi tillslut att ringa Isak, som hälsade att han skulle komma lite sent.
(Dörren till Synagogan)
Men men, han kom iallafall, och medan Emil fick en snabbgenomgång av ceremonin av en av judarna som deltog i gudstjänsten fick Mia och Linn sitta bakom en tygvägg; synagogan skiljer mellan män och kvinnor. Mia och Linn var även de enda kvinnorna där, då det enbart är ett tvång för männen. Trots tvånget lär tyvärr inte Emil gå dit alltför ofta, då även om detta är ett skolarbete, så går det inte att ignorera de första lektionerna i andra kurser(andra än projektarbete) som är på morgonen.
Förhoppningsvis kommer vi dit någon mer gång ändå!
Andra nyheter är att Isak hade med sig både tallit katan och bönebok, så gudstjänsten ska hädanefter läsas hemma, i de fall vi (eller snarare sagt Emil) inte hinner till synagogan innan skolan. Som vanligt var Isak glad och trevlig och hjälpte oss med flera saker (bl.a. berättade han lite mer om kosherian, vart man kan äta kosher ute och varför man inte ska ha kippa utan att skyla den; det handlar om ett bud som är att man inte får försätta sig själv i fara, och även om faran inte är överhängande är den onödig). Vi fick även information om sabbatsgudstjänsten och middagen. Vi ser allihopa fram emot fredag!
//Emil, Mia, Linn
Vi kom dit ganska tidigt, redan runt halv 8 (det skulle börja 07:45). När vi skulle gå in stötte vi på lite problem, att bli insläppt genom porten (säkerhetsåtgärder) visade sig inte vara det lättaste. Egentligen skulle vi bara ringa Isak Nachman om det blev några problem med det, men det visade sig att de försökte men att han inte hade svarat. Jaja, vi blev insläppta i alla fall. Synagogan låg på övervåningen i en skola (Hillelskolan), och det var väldigt intressant att få se den skolan faktiskt. Vi blev särskilt överraskade över att folk (både till gudstjänsten och skolan!) verkade droppa in lite hur som helst - när man själv gick i låg- och mellanstadiet var det alltid rusningstrafik klockan 8, så var det inte här.
Vi var helt ensamma där 07:45, med den första människan anländande kl. 07:55, något som vi inte var beredda på, men det kändes ändå bra att det inte var tvärtom, alltså att vi hade varit dom som kom sent.
07:45, när vi var lite smått tafatta och inte riktigt visste om vi hade gått rätt och om vi inte hade läst fel på tiden prövade vi tillslut att ringa Isak, som hälsade att han skulle komma lite sent.
(Dörren till Synagogan)
Men men, han kom iallafall, och medan Emil fick en snabbgenomgång av ceremonin av en av judarna som deltog i gudstjänsten fick Mia och Linn sitta bakom en tygvägg; synagogan skiljer mellan män och kvinnor. Mia och Linn var även de enda kvinnorna där, då det enbart är ett tvång för männen. Trots tvånget lär tyvärr inte Emil gå dit alltför ofta, då även om detta är ett skolarbete, så går det inte att ignorera de första lektionerna i andra kurser(andra än projektarbete) som är på morgonen.
Förhoppningsvis kommer vi dit någon mer gång ändå!
Andra nyheter är att Isak hade med sig både tallit katan och bönebok, så gudstjänsten ska hädanefter läsas hemma, i de fall vi (eller snarare sagt Emil) inte hinner till synagogan innan skolan. Som vanligt var Isak glad och trevlig och hjälpte oss med flera saker (bl.a. berättade han lite mer om kosherian, vart man kan äta kosher ute och varför man inte ska ha kippa utan att skyla den; det handlar om ett bud som är att man inte får försätta sig själv i fara, och även om faran inte är överhängande är den onödig). Vi fick även information om sabbatsgudstjänsten och middagen. Vi ser allihopa fram emot fredag!
//Emil, Mia, Linn
Gudstjänst!
Nu ligger säkert resten av Nacka gymnasium och sover eftersom det är studiedag idag. Men jag ska snart iväg och träffa Emil och Linn för att tillsammans gå på gudstjänst! Känns lite nervöst men mest spännande. Återkommer senare och berättar hur det gick.
//Mia
Torsk, potatismos och broccoli!
Middagen gick sådär, om jag ska vara helt ärlig. Det började med att vi(jag och Linn) utan att tänka oss för gjorde den större stekpannan mjölkig, vilket gör att vi får använda den lilla stekpannan till kött. Bummer, men no big deal. Sedan, medan jag vände mig om, lyckades Linn använda den då parve, men som var tänkt att bli till kött, stekspaden i den smörstekta fisken. Bummer, blir till att köpa en ny stekspade (eller att kashra den imorgon).
Men i övrigt gick middagen bra! Tillagningen, som ni ser här neden, visar torsken som vi hackade i småbitar och broccoli (stekt broccoli är sjukt underskattat)
Resultatet, när vi hade lagt till potatismos (yes, det är kosher!) och gurka blev något så vackert som det nedan.
Vi gjorde som vanligt, att eftersom vi väljer att bara använda de korta välsignelserna, så välsignar vi först ett bröd som vi delar på, och sedan äter vi måltiden. En nödlösning, men Isak Nachman, den ortodoxa rabbinen i Stockholm, har erbjudit sig att låna ut en bönebok på engelska till oss, och då kan vi faktiskt tänka oss att välsigna allting ordentligt!
Till efterrätt körde vi på kexchoklad, även det kosher. Det är inte så jobbigt att följa dessa regler trots allt - vi fick en underbar middag och kexchoklad till efterrätt, och om det inte räcker så är även Coca Cola kosher!
//Emil (och Linn)
Men i övrigt gick middagen bra! Tillagningen, som ni ser här neden, visar torsken som vi hackade i småbitar och broccoli (stekt broccoli är sjukt underskattat)
Resultatet, när vi hade lagt till potatismos (yes, det är kosher!) och gurka blev något så vackert som det nedan.
Vi gjorde som vanligt, att eftersom vi väljer att bara använda de korta välsignelserna, så välsignar vi först ett bröd som vi delar på, och sedan äter vi måltiden. En nödlösning, men Isak Nachman, den ortodoxa rabbinen i Stockholm, har erbjudit sig att låna ut en bönebok på engelska till oss, och då kan vi faktiskt tänka oss att välsigna allting ordentligt!
Till efterrätt körde vi på kexchoklad, även det kosher. Det är inte så jobbigt att följa dessa regler trots allt - vi fick en underbar middag och kexchoklad till efterrätt, och om det inte räcker så är även Coca Cola kosher!
//Emil (och Linn)
Intervjuer
När vi förberedde oss för projektet så bestämde vi möte med två personer som jobbar på den judiska församlingen, varav en var Helene Eliasson som är ansvarig för utbildning i församlingen och den andre var Isak Nachman som är ortodox rabbin. Vi diskuterade hur de såg på vår idé och bollade lite idéer.
Det var väldigt spännande att träffa en ortodox rabbin och vi såg mycket fram emot mötet med Isak. Han var positivt inställd till vår idé, vilket kändes bra för oss eftersom vi inte ville att någon skulle bli stött av vårt projekt. Isak tyckte att vi skulle följa de judiska reglerna fullt ut så gott det går, vilket även var vår vision. Helene tyckte inte att vi skulle följa reglerna slaviskt eftersom det antagligen skulle kännas jobbigt för oss, hon menar på att det inte är jobbigt för en troende på samma sätt som det skulle vara för oss. För dem är det en livsstil. Hon föreslog till exempel att vi istället för kosher skulle bestämma oss för ett speciellt köttmärke och endast äta det istället för att köpa riktigt kosher kött på kosherian. Båda tyckte däremot att Emil inte bör använda sin kippa utan något över ute sent på kvällen, på grund av det hot som kan finnas mot judar.
När vi träffade Isak trodde vi att vi var ordentligt pålästa och kunde det mesta, men när han började berätta för oss om de olika reglerna upptäckte vi att det var mycket vi inte kunde än. Det var väldigt intressant att höra vad han hade och säga. Innan mötet var vi lite nervösa för hur han skulle ta emot vår idé eftersom han lever efter de ortodxa reglerna. Vi hade bilden att han kanske skulle vara något trångsynt, men det hade vi helt fel om. Han var tvärt om väldigt öppen och positiv och berättade gärna om sitt eget liv. Vi kände att vi fick ut väldigt mycket av intervjun, fram för allt var det skönt att få medhåll från någon som tror och lever efter den judiska religionen.
Dag 2
Idag går allt mycket bättre tycker jag! Har inte glömt någon välsignelse än vad jag vet och får inte panik varje gång jag ska stoppa något i munnen, haha!
Jag och Mia var som sagt och köpte kjolar idag och vi bestämde oss för att ha dom åtminstone varje fredag i skolan och såklart när vi firar sabbath. Mia och Linn kommer få inviga sina imorron i synagogan men jag har bestämt mig för att inte följa med på grund av min hosta som inte vill ge sig. Väldigt tråkigt, det hade vart kul att följa med, men det känns bara respektlöst och pinsamt att störa med en hostattack. De andra får berätta allt för mig efteråt istället!
Dags för middag!
//Martina
Jag och Mia var som sagt och köpte kjolar idag och vi bestämde oss för att ha dom åtminstone varje fredag i skolan och såklart när vi firar sabbath. Mia och Linn kommer få inviga sina imorron i synagogan men jag har bestämt mig för att inte följa med på grund av min hosta som inte vill ge sig. Väldigt tråkigt, det hade vart kul att följa med, men det känns bara respektlöst och pinsamt att störa med en hostattack. De andra får berätta allt för mig efteråt istället!
Dags för middag!
//Martina
Kjolar!
Jag och Marty åkte in till stan för att leta efter dessa omtalade långa kjolar. Vilket man tror ska vara ganska enkelt att hitta, men i nästan alla affärer går kjolarna som längst ner till knäna. Men Linn hade hittat en fin kjol på Lindex som hon ringde och tipsade oss om. Så det var bara för mig och Marty att ge oss iväg på jakt efter kjolen. Vi hittade den ganska snabbt, dock inte i hel svart som Linns, utan våra var lite mönstrade. Vi blev lite osäkra ett tag och funderade över ifall den fick vara mönstrad eller inte? Båda tyckte sig minnas att man skulle ha ganska "neutrala" färger på sina kläder? Men med tanke på hur svårt det är att hitta såpass långa kjolar så fick det bli den mönstrade i alla fall!
//Mia
(Bilden är tagen från Lindex hemsida)
//Mia
(Bilden är tagen från Lindex hemsida)
Shopping
Nu har jag äntligen shoppat en kjol!
Jag och Emil åkte in till Farsta centrum för att Emil skulle klippa sig, och efter det hade vi massor av tid över eftersom vårt studiebesök med religionen blev inställt så istället bestämde vi oss att gå runt och titta lite. Vi fick faktiskt napp direkt, vi gick in på Lindex och ganska snabbt fann vi kjolen! Nu kan jag känna mig riktigt fin! Tänkte inviga den imorron bitti på gudstjänsten, för ja, i morgon har vi studiedag och tänkte ta chansen att vara med på gudstjänsten 07.30! Spännande!
Har även tipsat Mia och Martina om mitt fynd så klart, så förhoppningsvis kommer även dom komma i långa fina kjolar! Har aldrig tänkt på det innan, men det finns inte mycket varken klänningar eller kjolar som går nedanför knäna att köpa, men den här går ju enda ner till fotknölarna så den blev helt perfekt! Underbart!
//Linn
Jag och Emil åkte in till Farsta centrum för att Emil skulle klippa sig, och efter det hade vi massor av tid över eftersom vårt studiebesök med religionen blev inställt så istället bestämde vi oss att gå runt och titta lite. Vi fick faktiskt napp direkt, vi gick in på Lindex och ganska snabbt fann vi kjolen! Nu kan jag känna mig riktigt fin! Tänkte inviga den imorron bitti på gudstjänsten, för ja, i morgon har vi studiedag och tänkte ta chansen att vara med på gudstjänsten 07.30! Spännande!
Har även tipsat Mia och Martina om mitt fynd så klart, så förhoppningsvis kommer även dom komma i långa fina kjolar! Har aldrig tänkt på det innan, men det finns inte mycket varken klänningar eller kjolar som går nedanför knäna att köpa, men den här går ju enda ner till fotknölarna så den blev helt perfekt! Underbart!
//Linn
Dag 1 lider mot sitt slut
Att laga middag var en kul upplevelse, jag sprang runt som en yr höna och visste inte riktigt vad jag höll på med. Men allt gick förvånansvärt bra, jag improviserade lite på vissa punkter, men jag tror jag tänkte på det mesta i alla fall och fick till det på ett okej sätt! Har fortfarande problem med handtvättningsvälsignelsen, när man är på toaletten har ju allt en tendens att gå på rutin... Men de ska jag fixa! Hoppas man kommer in i det fort så allt känns mer naturligt, mitt huve snurrar på helvarv mest hela tiden nu bara!
Det blir ingen skola för mig imorron heller så kläder behöver jag inte fundera på ännu, men på onsdag ska jag både klä mig vettigt och åka och leta efter ännu mer passande kläder. De ska bli kul, kommer kännas mer på riktigt när man är ute bland folk också.
//Martina
Det blir ingen skola för mig imorron heller så kläder behöver jag inte fundera på ännu, men på onsdag ska jag både klä mig vettigt och åka och leta efter ännu mer passande kläder. De ska bli kul, kommer kännas mer på riktigt när man är ute bland folk också.
//Martina
Middag
Efter att noga ha läst igenom matlistan på den judiska församlingens hemsida över vilka produkter som är kosher så lyckades jag få till en riktigt lyckad middag! Nu fick jag också använda stekpannan och några av de andra kökstillbehören som finns på bilden nedan! Efter att ha välsignat maten så var det bara att hugga in.
Tycker att första dagen trotts allt har gått väldigt bra! Blev lite fel här och där, speciellt på morgonen, men det känns som om man snabbt kommer in i det här "tänket".
//Mia
Köksredskap, tallrikar, etc!
Vi nämnde tidigare att vi ska ha två separate uppsättningar för mjölk och köttprodukter, så vi tänkte bevisa detta nu. Vi köpte dessa på IKEA i november och var duktiga och dokumenterade utflykten, men någon (MIA) lyckades förstöra sin mobil så ni får bilderna i efterskott. Menmen, nu står de prydligt uppradade istället.
Nu kör vi!
Som alla säkert redan förstått för länge sedan så har projektet startat idag! Jag ligger hemma och är sjuk så jag har fått klara mig utan dom andra. När jag släpade mig upp klockan 3 och skulle äta "frukost" fick jag panik. Jag hade glömt bort allt vad man får göra och inte göra och blandade bara ihop allting! Men efter lite stöd från Linn och Emil och med hjälp av matlistan på Judiska församlingens hemsida lyckades jag knåpa ihop en måltid. Det enda felet jag kan komma på att jag gjort idag är att inte läsa någon välsignelse innan jag tvättade händerna imorse. Får se hur det går sen med middagen och så, blir säkert några misstag till om jag känner mig själv!
//Martina
//Martina
Kläder
Vi tjejer i gruppen hade lite problem över vilka kläder vi ska ha under dessa tre veckor som praktiserande judar. För det är ju så att vi egentligen ska ha kjolar som slutar strax ovanför fötterna, vilket ingen av oss har hemma. Vi funderade på hur man skulle kunna få ihop pengar till de nya kläder som kommer behövas under de här tre veckorna, men kom fram till att vår ekonomi helt enkelt inte tillåter oss att uppdatera vår garderob. Så vi pratade med våran handledare för projektarbetet om hur vi skulle lösa klädproblemet. Och hon sa precis som vi tänkt att vi får jobba med det vi har. Kanske köra på lite "loose fit" kläder och köpa i alla fall en kjol var som vi kan ha så ofta vi kan, och speciellt till sabbaten.
Så på onsdag ska vi iväg och leta efter långa kjolar! För vi anser fortfarande att om vi ska göra den här typen av arbete så ska vi köra fullt ut, så gott det går!
//Mia
Så på onsdag ska vi iväg och leta efter långa kjolar! För vi anser fortfarande att om vi ska göra den här typen av arbete så ska vi köra fullt ut, så gott det går!
//Mia
Första dagen, the emil version
Morgonen började bra - eller njae. Flingorna stod framme, godkända enligt den judiska församlingens kashrutguide. Men helt plötsligt slog det mig att inga skålar var kashrade! Menmen, morgonpigg som man (inte) är var det bara att gräva fram två gamla glasskålar och kashra dem. Så flingor blev det, och jag lyckades hålla reglerna vi satt upp! Sen kom den ödesdigra handfatsincidenten... där jag glömde välsigna handtvagningen.
Shema Yisrael reciterades stakandes men ordagrant på morgonen, med kippan på. Avsaknaden av såväl tefillin som tallit gjorde det lite halvdant, men huvudsaken är väl att jag gjorde så gott jag kunde, right?
Till lunch blev det en noggrann ingrediensgenomgång, för att få fram bröd som var kosher. Men vi lyckades, och bröd och äpplen blev våran näringsrika lunch. Imorgon får vi vara lite mer förberedda.
Det som slog mig mest var alla blickar man fick på sig. Och inte bara intresserade sådana, tyvärr. Men det är väl en del av projektet, att faktiskt se hur folk reagerar på en öppet judisk person.
Imorgon blir förhoppningsvis lite säkrare, och med lite mer koll på välsignelserna. De flesta kan jag faktiskt nu, bra minne helps alot.
//Emil
Shema Yisrael reciterades stakandes men ordagrant på morgonen, med kippan på. Avsaknaden av såväl tefillin som tallit gjorde det lite halvdant, men huvudsaken är väl att jag gjorde så gott jag kunde, right?
Till lunch blev det en noggrann ingrediensgenomgång, för att få fram bröd som var kosher. Men vi lyckades, och bröd och äpplen blev våran näringsrika lunch. Imorgon får vi vara lite mer förberedda.
Det som slog mig mest var alla blickar man fick på sig. Och inte bara intresserade sådana, tyvärr. Men det är väl en del av projektet, att faktiskt se hur folk reagerar på en öppet judisk person.
Imorgon blir förhoppningsvis lite säkrare, och med lite mer koll på välsignelserna. De flesta kan jag faktiskt nu, bra minne helps alot.
//Emil
Första dagen!
Det har varit en första spännande dag som jude i skolan idag! Självklart blev det inte en helt felfri dag för min del, jag började dagen med att nyvaken och stressad glömma bort att välsigna min kiwi. Nått annat vågade jag mig inte på att äta i morse av rädsla för att det skulle bli fel, men självklart blev det nått jag glömde ändå. Vi får nog räkna med några fel nu dom första dagarna innan det börjar sätta sig, men man vill ju liksom göra rätt!
Innan man stoppar nått i munnen får man verkligen tänka efter vilken välsignelse som ska användas och att man har koll på vad det innehåller, men efter en lunch tycker jag redan vanan börjar sätta sig faktiskt! Även om det var mycket att tänka på själv måste jag nog säga att det som kändes som största förändringen idag var Emils kippa. Det har riktats många blickar mot den!
//Linn
Innan man stoppar nått i munnen får man verkligen tänka efter vilken välsignelse som ska användas och att man har koll på vad det innehåller, men efter en lunch tycker jag redan vanan börjar sätta sig faktiskt! Även om det var mycket att tänka på själv måste jag nog säga att det som kändes som största förändringen idag var Emils kippa. Det har riktats många blickar mot den!
//Linn
Kippa!
Nu börjar jag bli uppspelt på riktigt.
Precis provat kippan, och förhoppningsvis sitter den som det ska; att få fast den ordentligt visade sig vara svårare än det ser ut, eller så är jag bara en mindre begåvad hårnålsfastsättare. Men nu sitter den!
Stort tack till rabbin Isak Nachman som lånade ut kippan!
Bildbevis? Självklart!
//Emil
Precis provat kippan, och förhoppningsvis sitter den som det ska; att få fast den ordentligt visade sig vara svårare än det ser ut, eller så är jag bara en mindre begåvad hårnålsfastsättare. Men nu sitter den!
Stort tack till rabbin Isak Nachman som lånade ut kippan!
Bildbevis? Självklart!
//Emil
Available in english!
Due to a request, and me having a really lame sunday evening, I translated the page to english. The link is available at the bottom left or simply go to http://threeweeksasjew.blogg.se.
Tillgänglig på engelska!
På grund av en förfrågan, och en ovanligt tråkig söndagkväll, så översatte jag sidan till engelska. Länken är nere i vänstra hörnet, alternativt gå till http://threeweeksasjew.blogg.se.
// Emil
Tillgänglig på engelska!
På grund av en förfrågan, och en ovanligt tråkig söndagkväll, så översatte jag sidan till engelska. Länken är nere i vänstra hörnet, alternativt gå till http://threeweeksasjew.blogg.se.
// Emil
Imorgon!
I tre veckor från och med imorgon så ska vi alltså leva som ortodoxa judar. Den senaste veckan har jag mest gått runt och varit nervös över hur det kommer gå, men nu så känns det bara spännande. Känns som om det här kommer gå bra...riktigt bra till och med! Nu kör vi!
// Mia
