Mönstring med kippa!
Idag vaknade jag klockan 5, och inte för att gå på morgongudstjänst, tyvärr (tro mig, jag hade mycket hellre varit där). Jag skulle till Täby och mönstra. Jag funderade länge på ifall jag skulle strunta i kippan; jag vet inte, men det kändes som att man skulle vara mer utsatt där än i skolan. Hur som helst så valde jag att ta den på mig.
Jag kom dit och läste lunchalternativen och kom på "hey, jag får inte äta något av detta - inte ens det vegetariska", men struntade i det och fortsatte med mönstringen som vanligt. Klockan 11 fick jag höra att vi kunde gå på lunch, eftersom psykologerna inte skulle hinna snacka med ett tiotal personer förrän efter lunch. När vi skulle hämta ut matkupongerna berättade jag om mitt problem; att jag höll kosher och därför inte kunde gå på restaurangen som stod till förfogande. Jag vet inte om det var kippan som gav mig den där extra tyngden som gjorde att de ansträngde sig, eller om de alltid är så tillmötesgående, men fem minuter senare kom en av psykologerna ut och sa att han hade kunnat klämma in mig innan lunch - trots att det var tre andra som egentligen skulle varit före. Väl därinne kokade vi bara ihop en bra anledning till att jag skulle slippa, och sen fick jag åka hem. På grund av detta kom jag hem vid 2, dvs inte alltför sent för att äta lunch! (skulle jag gått till psykologen efter lunch hade jag kommit hem ca 2 timmar senare).
Det hände att folk tittade lite konstigt, men ingen kommenterade den, och jag blev behandlad väl; till och med bättre än jag hade blivit annars.
Hotbilden för att ha kippa kanske är stor på stan, men när det gäller personliga möten tror jag nästan att det är till en fördel. Eller så hade jag bara väldigt stor tur.
//Emil
Jag kom dit och läste lunchalternativen och kom på "hey, jag får inte äta något av detta - inte ens det vegetariska", men struntade i det och fortsatte med mönstringen som vanligt. Klockan 11 fick jag höra att vi kunde gå på lunch, eftersom psykologerna inte skulle hinna snacka med ett tiotal personer förrän efter lunch. När vi skulle hämta ut matkupongerna berättade jag om mitt problem; att jag höll kosher och därför inte kunde gå på restaurangen som stod till förfogande. Jag vet inte om det var kippan som gav mig den där extra tyngden som gjorde att de ansträngde sig, eller om de alltid är så tillmötesgående, men fem minuter senare kom en av psykologerna ut och sa att han hade kunnat klämma in mig innan lunch - trots att det var tre andra som egentligen skulle varit före. Väl därinne kokade vi bara ihop en bra anledning till att jag skulle slippa, och sen fick jag åka hem. På grund av detta kom jag hem vid 2, dvs inte alltför sent för att äta lunch! (skulle jag gått till psykologen efter lunch hade jag kommit hem ca 2 timmar senare).
Det hände att folk tittade lite konstigt, men ingen kommenterade den, och jag blev behandlad väl; till och med bättre än jag hade blivit annars.
Hotbilden för att ha kippa kanske är stor på stan, men när det gäller personliga möten tror jag nästan att det är till en fördel. Eller så hade jag bara väldigt stor tur.
//Emil
Kommentarer
Trackback
