Reflektioner...
Den tredje veckan är nyss påbörjad och detta börjar bli jobbigt.
Inte tråkigt, inte ansträngande egentligen, men i likhet med allt annat som är spännande i början avtager även detta projekt till ett mer normalt tillstånd, och med det avtager spänningen sakteligen.
Tallit katan är otroligt jobbigt. Jag har i princip alltid t-shirt i normala fall, och jag har mycket få tröjor som är utan dragkedja, och konsekvensen av det har blivit att jag har en t-shirt, sen en tallit katan ovanpå det, och sen ännu en t-shirt ovanpå det, för att sedan ha en tjocktröja över. Det är både omständigt och varmt. Att man dessutom ska läsa en välsignelse över talliten innan man tar på den har dessutom påverkat mitt normalt pressade morgonschema negativt.
Kippan. Jag har börjat att alltmer ha mössa eller luva över, även i skolan, då uppmärksamheten har blivit tröttsam och arga blickar får en att vilja starta en debatt med varje person man stöter på i korridoren. Att ha mössa eller luva över på rasterna låter lätt, men kippan lossnar väldigt lätt när man tar av mössan/fäller ner luvan. Småsaker, jag vet, men det är sånt man börjar störa sig på nu efter två veckor. Jag hatar dessutom mössor. Hatar räcker inte, jag avskyr dem. Således har kippan blivit jobbig, eftersom jag inte kan gå med den synlig, och en mössa över får mig att känna mig instängd. Jag antar att jag är grav klaustrofobiker eftersom det stör mig, men sanningen är att det kan göra mig galen vissa gånger.
Maten. Jag går förbi reklamskyltarna på Konsum och dreglar över extrapriser på fläskfilé, eller en good old blodig oxfilé. Jag saknar kött, och att åka till kosherian hinner jag inte varje dag, och jag har inte råd med det heller för den delen. Det är inte bara just fläskkött eller blodigt kött jag saknar, men jag kan då säga det - jag kommer aldrig att bli vegetarian! Quorn och fisk fungerade i början, men det börjar bli tröttsamt.
I skolan äter vi oftast bröd, nån frukt och/eller en yoghurt. Även om jag aldrig någonsin ätit skollunch dagligen så saknar jag att kunna ta en kebab i skolcafeterian, eller en Whopper på Burger King.
Detta projekt tär på krafterna. Jag vet inte hur det skulle kännas om man alltid skulle ha levt så här, eller om jag skulle klara av att leva så här för alltid, men det jag kan säga är att jag just nu saknar flera saker från mitt gamla vanliga liv!
//Emil
Inte tråkigt, inte ansträngande egentligen, men i likhet med allt annat som är spännande i början avtager även detta projekt till ett mer normalt tillstånd, och med det avtager spänningen sakteligen.
Tallit katan är otroligt jobbigt. Jag har i princip alltid t-shirt i normala fall, och jag har mycket få tröjor som är utan dragkedja, och konsekvensen av det har blivit att jag har en t-shirt, sen en tallit katan ovanpå det, och sen ännu en t-shirt ovanpå det, för att sedan ha en tjocktröja över. Det är både omständigt och varmt. Att man dessutom ska läsa en välsignelse över talliten innan man tar på den har dessutom påverkat mitt normalt pressade morgonschema negativt.
Kippan. Jag har börjat att alltmer ha mössa eller luva över, även i skolan, då uppmärksamheten har blivit tröttsam och arga blickar får en att vilja starta en debatt med varje person man stöter på i korridoren. Att ha mössa eller luva över på rasterna låter lätt, men kippan lossnar väldigt lätt när man tar av mössan/fäller ner luvan. Småsaker, jag vet, men det är sånt man börjar störa sig på nu efter två veckor. Jag hatar dessutom mössor. Hatar räcker inte, jag avskyr dem. Således har kippan blivit jobbig, eftersom jag inte kan gå med den synlig, och en mössa över får mig att känna mig instängd. Jag antar att jag är grav klaustrofobiker eftersom det stör mig, men sanningen är att det kan göra mig galen vissa gånger.
Maten. Jag går förbi reklamskyltarna på Konsum och dreglar över extrapriser på fläskfilé, eller en good old blodig oxfilé. Jag saknar kött, och att åka till kosherian hinner jag inte varje dag, och jag har inte råd med det heller för den delen. Det är inte bara just fläskkött eller blodigt kött jag saknar, men jag kan då säga det - jag kommer aldrig att bli vegetarian! Quorn och fisk fungerade i början, men det börjar bli tröttsamt.
I skolan äter vi oftast bröd, nån frukt och/eller en yoghurt. Även om jag aldrig någonsin ätit skollunch dagligen så saknar jag att kunna ta en kebab i skolcafeterian, eller en Whopper på Burger King.
Detta projekt tär på krafterna. Jag vet inte hur det skulle kännas om man alltid skulle ha levt så här, eller om jag skulle klara av att leva så här för alltid, men det jag kan säga är att jag just nu saknar flera saker från mitt gamla vanliga liv!
//Emil
Kommentarer
Postat av: isak
Ja, det är tungt att inte ha några kosherkrogar eller ens gatukök där man bor. I kväll serveras dock kosher hamburgare på judiska centret(det gör man varje onsdag). Det finns dock ställen med riktigt grym koshermat krogar mm I bla Israel och New York men även på andra platser. Stockholm är en liten, liten stad ur den aspekten.
Trackback
