Synagogan
Vi har enbart varit där tre gånger, men vad iallafall jag har märkt av, är hur hjälpsamma alla är. Siddur (böneboken) är inte den lättaste att hänga med i om den inte är transkriberad(det står enbart på engelska och med hebreiska bokstäver), så att hoppa runt såsom de gör under gudstjänsterna har visat sig vara betydligt svårare än att bara byta sida lite då och då. Dock så är det så, att så fort man ligger på fel sida, så visar någon hjälpsam granne på gudstjänsten vart man ska vara, och ofta får man ett litet tips viskat till sig, trots att de är på gudstjänst; t.e.x. "vi är på sida 187 nu, men vi läser bara detta stycke och sen går vi tillbaka till sidan 160". Det känns verkligen som att de gör allting för att man ska kunna hänga med och hitta någon mening i gudstjänsten, och det har gjort den annars ganska svårförståeliga gudstjänsten till betydligt intressantare. Så att man kan hänga med i vad de säger, även om man inte förstår hebreiska. Tack, alla som känner er träffade!
Andra positiva saker är att de verkar intresserade av projektet. Vi har fått så mycket positiv respons av dem, att vi verkligen känner att projektet är en fullträff. Jag önskar bara att vi hade ett tillfredsställande svar på frågan "Hur kom ni på detta?", eftersom att den haglar över oss såfort vi diskuterar projektet med någon (detta gäller även icke-judiska personer). Jag är ledsen, svaret har vi inte riktigt. Mia är som sagt etniskt sätt judinna, vi hade precis läst om judendomen inom Religionen i skolan, och vi ville göra något praktiskt. Hur vi kom på att sätta oss in i religionen på detta sätt har vi ingen aning om - antagligen för att vi spydde idéer en halvtimme innan det slog oss. Vi vet inte ens riktigt vem idén kom från.
Ett stort tack till alla hjälpsamma och intresserade, judar såväl som icke-judar! Ni i synagogan har fått mig att önska att jag inte bodde i Älta, och att jag skulle hinna till Jeschurun varje morgon innan skolan. Tyvärr gör jag inte det, och därför har det bara blivit en enda morgongudstjänst hittills. Men jag hoppas verkligen att det blir fler, även om det känns ganska svårt - det tar mig en och en halv timme att ta mig dit, och jag har en hund att gå ut med på morgonen, så att gå upp innan 5 är nästan ett måste ifall jag ska hinna - plus att jag skulle komma ca 30min sent till alla tidiga lektioner. Det beror inte på att jag inte har tyckt om att vara där - tvärtom!
//Emil
Woaw!
Jag är riktigt avundsjuk på er som får uppleva allt detta! Under mina resor till Israel har jag fått möjlighet att träffa många religiösa judar. Det går dock inte att jämföra med det som ni gör, som faktiskt försöker att leva som ortodoxa judar. Troligen har ni i familjen Nachman fått vänner för livet.
Det skall bli intressant att se vilka regler ni kommer att ta med er efter dessa tre veckor...
Emil: Jag förstår din positiva upplevelse av shabbaten!Tänk er en stad där allt är stängt under shabbaten.Inga bussar går. Tystnaden bryts endast av taxibilar som ofta görs av kristna och muslimer. Så är det i Jerusalem. Det skulle vara jätteskönt att ha det så någongång i Stockholm. Håller ni med?
Martina: Visst vill man äta det som man är van vid. Och visst är det svårt att bryta vanor. Vad kul att ni verkligen har försökt att laga koschermat. Det såg gott ut. Tror du att du kommer att tänka på vilket kött du äter efter dessa tre veckor?
Det här med kläder Linn är ett intressant kapitel... Tänk vad vi västerlänningar jobbar för att ha rätt kläder. För att vara unika, men samtidigt smälta in. Hur vi vill hänga med i den senaste trenden och helst vara före alla andra. Hur vi skall vara smala, men inte för smala. Bruna, men inte solariebruna. Om någon frågar, så är vi bruna för att vi precis har kommit hem från Maldiverna eller Indien. Kanske har jag fel, men det upplevs som om vi aldrig är riktigt nöjda med oss som vi är, av veckotidningarnas rubriker att döma. I det perspektivet kan man kanske lättare förstå att det finns andra grupper som har andra klädideal som de eftersträvar. Att det även bland ortodoxa judar finns rätt och fel rörande lämplig klädsel.
Ni gör ett bra jobb som försöker att förstå och uppleva. Kanske att ni får många nya perspektiv på ert så att säga gamla sätt att leva...
Mia: hur förändras ditt förhållande din egen bakgrund som judinna? Stolthet? Förvirring? Glädje?...
Hebreiska är ett häftigt språk! Vad kul att ni har möjlighet att "läsa" det vid en del tillfällen. Härligt att ni får så mycket hjälp av de andra gudstjänstbesökarna.
Hur reagerar andra på skolan av ert projekt?
Jag följer ert projekt med stort engagemang!
